Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. De skeppsbrutnas inventarium. Intet. Det brända linnet. En utflygt i skogen. De alltid gröna träden. En flyende jakamar. Spår af vilda djur. Kurukuerna. Tetras. Egendomligt fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krokar beväpnade metrefvar i närheten af tetras-boen:
derpå återvände han, tog de andra ändarna och gömde sig
jemte Harbert bakom ett stort träd. Der väntade nu
begge tålmodigt. Det bör dock sägas, att Harbert ej
räknade mycket på framgången af Pencroffs uppfinning.
En dryg halftimme förflöt, och såsom matrosen
förutsett, återvände flera tetras-par till sina bon. De
hoppade omkring, pickande med näbbet och utan minsta aning
om de två jägarna, hvilka dessutom noga aktade sig för
att blifva sedda af foglarna.
Harbert kände sig högst nyfiken i detta ögonblick.
Han höll andedrägten, och Pencroff låg med uppspärrade
ögon, vidöppen mun, läpparna framskjutna, såsom om han
ämnade smaka en bit tetras-kött, samt andades knappt.
Foglarna promenerade under tiden mellan krokarna,
utan att egna dem någon synnerlig uppmärksamhet.
Pencroff ryckte då sakta i refvarna, så att betena rördes,
såsom om maskarna ännu varit lefvande.
Säkert erfor matrosen i detta ögonblick en sinnesrörelse
lika stark som fiskarens, då denna ser sitt byte
nalkas genom vattnet.
Ryckningarna uppväckte snart hönsfoglarnas
uppmärksamhet, och nu anföllo de krokarna med näbbarna.
Tre, utan tvifvel mycket glupska, tetras slukade på samma
gång betet och kroken. Nu ryckte Pencroff häftigt till
i refvarna, och foglarnas flaxande med vingarna
tillkännagaf för honom, att de voro fångade.
— Hurra! — utbrast han, störtande fram mot detta
vildbråd, hvaröfver han inom ett ögonblick gjorde sig till
herre.
Harbert klappade i händerna. Det var första gången
han såg foglar fångade på metref, men den högst
blygsamma matrosen försäkrade honom, att det icke var
första gången han var ute på ett sådant fiske, och att
han, för öfrigt, icke kunde tillmäta sig förtjensten af att
hafva uppfunnit detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
