- Project Runeberg -  Den hemlighetsfulla ön /
73

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Nab är ännu ej återkommen. Natten artar sig att blifva svår. Korrespondentens reflektioner. Qvällsvarden. Stormen är förfärlig. Man begifver sig ut i natten. Kamp mot regn och blåst. Åtta mil från första lägerplatsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Matrosen väntade sig icke denna fråga. Han
funderade ett ögonblick och svarade:

— Två kabellängder på sin höjd.

— Men hvad är då en kabellängd? — frågade
Gideon Spilett.

— Hundratjugu famnar, eller sjuhundratjugu fot.

— Sålunda, — sade korrespondenten, — skulle Cyrus
Smith ha försvunnit på ett afstånd från stranden af
högst fjortonhundrafyrtio fot?

— Så ungefär, — svarade Pencroff.

— Och hans hund också?

— Han också.

— Hvad som förvånar mig, — sade korrespondenten,
— är, att i fall nu vår kamrat verkligen skulle ha
omkommit, Top också funnit döden, och att hvarken
hundens kropp eller hans husbondes ha blifvit uppkastade på
stranden.

— Det är ingenting förvånande, då hafvet var så
upprördt, — svarade matrosen. — Dessutom är det
möjligt att hafsströmmarna ha fört dem längre bort.

— Sålunda är det er åsigt, att vår kamrat omkommit
i vågorna? — frågade korrespondenten ännu en gång.

— Det är min åsigt.

— Min deremot, — sade Gideon Spilett, — är, med
all aktning för er erfarenhet, Pencroff, att i det dubbla
faktum, att Cyrus och Top totalt försvunnit, vare sig
såsom lefvande eller döda, ligger något oförklarligt och
osannolikt.

— Jag önskar, jag kunde vara af samma tanke
som ni, herr Spilett, — svarade Pencroff. — Min
öfvertygelse är dock olyckligtvis stadgad.

Efter att hafva sagt detta, återvände matrosen till
hålan. En god eldbrasa sprakade i spiseln. Harbert
ditkastade ett fång bränsle, och elden spred ett klart
sken ända in i gångens mörkaste delar.

Det första, Pencroff tog sig för, var att tillaga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free