- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
75

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Gideon Spilett delade matrosens mening, att man
icke borde skiljas åt, och Harbert måste afstå från sin
plan, men två stora tårar rullade utför hans kinder.

Korrespondenten kunde ej afhålla sig från att
omfamna den förträffliga gossen.

Ovädret rasade nu som värst. En sydostlig blåst
strök fram öfver kusten med en våldsamhet utan like.
Man hörde hafvet, som nu sänkte sig, rytande vräka
mot de yttersta klipporna längs kusten. Det af orkanen
sönderpiskade regnet drefs bort såsom en flytande
dimma. Man skulle kunnat säga, att dimtrasor
släpades öfver stranden, der klapperstenarna framkallade
ett buller så starkt, som när stenkärror tömmas. Den
af blåsten uppdrifna sanden blandade sig med regnskurarna
och gjorde dessa outhärdliga. I luften fans lika
mycket mineraliskt dam som vattendam. Mellan
flodmynningen och hörnet af klippväggen bildade sig stora
vattenhvirflar, och de luftlager, som undsluppo denna
malström, störtade sig, då de icke funno någon annan
utgång än den smala dal, i hvars bakgrund floden dök upp,
med oemotståndlig våldsamhet ned i denna dal. Äfven
den från eldstaden uppstigande röken, som jagades tillbaka
i den trånga skorstenen, slog tidt och ofta in, fylde
gångarna och gjorde det omöjligt att vistas i dem.

Det var af denna orsak, som Pencroff, sedan tetras
voro stekta, släckte af elden och blott lemnade något
glöd under askan.

Klockan 8 hade Nab ännu icke synts till, men man
kunde nu antaga, att det var endast denna fruktansvärda
storm, som hindrade honom från att återkomma, och att
han måst taga sin tillflygt till någon grotta, för att der
afvakta ovädrets slut eller åtminstone dagens inbrott.
Hvad beträffar att gå negern till mötes, att söka reda
på honom under en natt sådan som denna, var detta
omöjligt.

Villebrådet utgjorde den enda rätten vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free