- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
78

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trodde sig verkligen under ett ögonblicks uppehåll af
stormen urskilja ett aflägset skällande.

— Nå väl! — sade korrespondenten, kramande
matrosens hand.

— Ja ... ja ...! — svarade Pencroff.

— Det är Top! Det är Top! — utbrast Harbert,
som nyss vaknat, hvarpå alla tre störtade till utgången.

Det blef dem ytterst svårt att komma ut. Blåsten
dref dem tillbaka. Slutligen lyckades de, men kunde icke
stå upprätt på annat sätt än att luta sig mot klipporna.
De sågo på hvarandra, de kunde icke tala.

Det var alldeles mörkt. Hafvet, himmelen, jorden
sammansmälte till ett lika intensivt mörker. Det föreföll,
som om ej en enda ljusatom fans i atmosferen.

Under några ögonblick förblefvo korrespondenten
och hans följeslagare i denna ställning, liksom krossade
af orkanen, genomdränkta af regnet, förblindade af
sanden. Derpå hörde de ännu en gång, under ett afbrott i
stormen, samma hundskall, hvilket de nu tyckte vara
temligen aflägset.

Det måste ovilkorligen vara Top, som skälde så!
Men var han ensam eller åtföljd af någon? Det var
mera sannolikt, att han var ensam, ty antaget att Nab
var med, skulle denne, så fort han kunnat, begifvit sig
till hålan.

Då matrosen icke kunde göra sig hörd af korrespondenten,
tryckte han dennes hand på ett sätt, som sade
detsamma som: “Vänta här!“, hvarefter han vände
tillbaka in i gången.

Ett ögonblick derefter kom han ut igen med en
brand, hvarpå han höll ut den i mörkret och lät höra
några gälla hvisslingar.

På denna signal, hvilken man skulle kunnat tro vara
öfverenskommen, svarade ett, nu närmare, skällande, och
snart störtade en hund in i gången. Pencroff, Harbert
och Gideon Spilett skyndade in dit efter djuret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free