- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
82

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ty det sönderpiskades af orkanen, men denna var
förfärlig.

En omständighet gynnade till all lycka matrosen
och hans två kamrater. Blåsten kom stormande från
sydost, och följaktligen piskade den dem i ryggen.
Sanden, som den medförde, och som det skulle hafva varit
omöjligt att uthärda, kom nu bakifrån, och endast de
icke vände sig om, behöfde de under vandringen icke
besväras deraf. Öfver hufvud taget gingo de ofta fortare,
än de ville, och påskyndade sina steg för att icke blåsa
omkull, men ett obegränsadt hopp fördubblade deras
krafter, och denna gång var det icke på måfå de skyndade
uppåt kusten. De betviflade icke, att Nab återfunnit sin
husbonde, och att han skickat den trogna hunden till dem.
Men lefde ingeniören, eller kallade Nab sina kamrater,
blott för att de skulle bevisa den olyckliga Smiths lik
den sista tjensten?

Efter att hafva hunnit om det afhuggna hörnet af
klippväggen, hvarifrån de försigtigt hållit sig på
vederbörligt afstånd, stannade Harbert, korrespondenten och
Pencroff för att hemta andan. Klippväggen skyddade dem
nu mot blåsten, och de pustade ut efter denna vandring,
som snarare borde kallas en kapplöpning.

I detta ögonblick kunde de höra och svara hvarandra,
och då den unga gossen uttalade namnet Cyrus Smith,
småskälde Top, liksom om han velat säga, att hans
husbonde var räddad.

— Räddad, är det inte så, Top? — frågade Harbert.
— Räddad, Top?

Och hunden skälde liksom för att svara.

Vandringen fortsattes. Klockan var ungefär half 3
på morgonen. Hafvet började stiga, och piskadt af
stormen, hotade tidvattnet att blifva mycket starkt. De
väldiga vågorna brötos med åsklikt dån mot klipporna,
och de anföllo dessa med sådan våldsamhet, att de efter
all sannolikhet borde gå öfver holmen, hvaraf nu ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free