- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
83

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

syntes ett spår. Detta långa bröstvärn skyddade således
ej längre kusten, som låg alldeles blottad för oceanens
anfall.

När matrosen och hans kamrater passerat hörnet
af klippmuren, piskade blåsten dem ånyo med ytterligt
raseri. Framåtlutade och mottagande stormbyarna
bakifrån, skyndade de vidare, föregångna af Top, som ej
var tveksam om, i hvilken rigtning han skulle taga
vägen. De styrde kosan mot norr; till höger om sig hade
de en ändlös kam af vågor, som brötos mot stranden
med ett bedöfvande buller, och till venster ett i mörker
insvept landskap, hvars utseende det var omöjligt att
uppfatta. Men de kände nogsamt, att det måste vara
relativt flackt, ty orkanen gick nu öfver dem utan att
storma tillbaka på dem, hvilket skedde, då den träffade
granitmuren.

Klockan 4 på morgonen kunde man beräkna, att
man tillryggalagt en sträcka af fem mil. Molnen hade
nu höjt sig något och svepte ej längre utefter marken.
Den nu icke så fuktiga vinden hade öfvergått till
ganska friska, torra och temligen kalla luftströmmar.
Otillräckligt skyddade af sina kläder, ledo Harbert, Pencroff
och Gideon Spilett svårt, men ej ett ord af klagan kom
öfver deras läppar. De hade beslutit att följa Top,
hvarthelst det förståndiga djuret ville föra dem.

Mot klockan 5 begynte det dagas. Först vid zenith,
der dimmorna ej voro så täta, syntes i molnkanten några
gråaktiga nyanser, och snart lät, under ett mörkt band,
ett klarare sken horisonten framträda tydligt.
Bränningarna färgades lindrigt af ett blekrödt sken, och
skummet blef åter hvitt. På samma gång började till
venster de kuperade delarna af kusten framstå oredigt, men
ännu var det blott grått på svart.

Klockan 6 på morgonen var det full dager. Molnen
seglade med ytterlig hastighet jemförelsevis högt uppe i
rymden. Matrosen och hans kamrater voro nu på ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free