Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 8. Lefver han? Nabs berättelse. Fotspåren. En olöslig fråga. Cyrus Smiths första ord. Bekräftelse på hvems fotspåren voro. Återkomst till bostaden. Pencroff förskräckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTTONDE KAPITLET.
Lefver han? — Nabs berättelse. — Fotspåren. — En olöslig fråga.
— Cyrus Smiths första ord. — Bekräftelse på hvems fotspåren voro. —
Återkomst till bostaden. — Pencroff förskräckt.
Nab rörde sig icke ur stället. Pencroff tillropade
honom blott två ord:
— Lefver han?
Nab svarade icke. Gideon Spilett och Pencroff
bleknade. Harbert knäppte ihop händerna och förblef
orörlig. Men det syntes tydligt, att den stackars negern,
helt och hållet upptagen af sin smärta, hvarken
varseblifvit sina kamrater eller hört matrosens ord.
Korrespondenten knäföll bredvid den orörliga kroppen
och lade sitt hufvud mot ingeniörens bröst, hvarifrån
han vek undan kläderna. En minut — ett sekel —
förgick, hvarunder han sökte uppfånga några slag af Cyrus
Smiths hjerta.
Nab hade böjt sig upp något och såg sig omkring
utan att se. Förtviflan skulle icke kunnat mera förändra
en menniskas ansigte. Nab var oigenkänlig, utmattad
af ansträngningarna, förkrossad af smärtan. Han trodde,
att hans husbonde var död.
Sedan Gideon Spilett lyssnat länge och uppmärksamt,
reste han sig upp.
— Han lefver! — sade han.
I sin ordning knäföll nu Pencroff bredvid Cyrus
Smith. Äfven hans öra uppfattade några slag och några
andedrag, som smögo sig öfver ingeniörens läppar.
På ett ord af korrespondenten störtade Harbert ut
för att leta efter vatten. Hundra steg derifrån
påträffade han en klar bäck, som synbarligen svält upp af den
föregående dagens regn, och som silade fram genom
sanden. Men ingenting fans, hvari han kunde upphemta
detta vatten, ej ens en mussla. Den unga gossen måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0089.html
