- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
87

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nab berättade nu, hvad som händt honom. Sedan
han i morgongryningen den föregående dagen lemnat
hålan, hade han vandrat uppåt kusten i nord-nordostlig
rigtning och uppnått den del af stranden, der han
redan varit.

Der hade Nab, utan minsta hopp, såsom han
erkände, på stranden — bland klipporna, i sanden — letat
efter minsta spår, som kunde vägleda honom.
Isynnerhet hade han undersökt den del af stranden, som
tidvattnet icke betäckte, ty vid klippbrynet borde ebben och
floden hafva utplånat hvarje spår. Nab egde ej längre
något hopp att återfinna sin husbonde lefvande. Det
var således ett lik, som han gick att uppsöka, och som
han ville jorda med egna händer.

Nab hade letat länge. Hans ansträngningar förblefvo
fruktlösa. Denna öde kust syntes aldrig hafva
blifvit besökt af en mensklig varelse. De musslor, som
hafvet icke kunde nå — och hvilka kunde räknas i
millioner, der tidvattnet icke nådde dem —, voro orörda.
Ej en enda mussla var bruten. På en sträcka af
två- eller trehundra yards syntes intet spår, hvarken
gammalt eller färskt, af landstigning.

Nab hade beslutit att gå några mil uppåt kusten.
Det kunde vara möjligt, att hafsströmmarna fört Cyrus
Smiths kropp till någon aflägsnare punkt. Då ett lik
flyter på föga afstånd från en flack strand, är det
sällsynt, att icke vågorna förr eller senare vräka upp det.
Nab visste detta, och han ville återse sin husbonde en
sista gång.

— Jag ströfvade utefter stranden ytterligare två
mil, jag undersökte hela klippraden efter ebbens inträde,
och jag misströstade om att finna något, då jag i går,
framemot klockan 5 på eftermiddagen, i sanden varseblef
spår af fotsteg.

— Spår af fotsteg? — utropade Pencroff.

— Ja! — svarade Nab.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free