- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
88

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Och dessa spår började vid sjelfva klipporna? —
frågade korrespondenten.

— Nej, — svarade Nab, — först der hafvet inte
kunde nå upp, ty deremellan och klipporna måste spåren
ha utplånats.

— Fortfar, Nab! — sade Gideon Spilett.

— Då jag upptäckte dessa märken, blef jag nästan
galen. De voro ganska tydliga och gingo i rigtning mot
sandreflarna. En qvarts mil följde jag dem springande,
men aktande mig för att utplåna dem. Fem minuter
derefter, då natten började inbryta, hörde jag hundskall.
Det var Top, och Top förde mig till min husbonde.

Nab afslutade sin berättelse med skildringen af sin
smärta, då han återfann den liflösa kroppen. Han hade
försökt att i denna komma öfver en gnista lif. Nu, då
han återfunnit Cyrus Smith död, ville han göra honom
lefvande! Alla hans ansträngningar hade varit
fruktlösa! Det återstod honom blott att bevisa den, som
han älskade så högt, den sista tjensten.

Nab hade då tänkt på sina kamrater. Dessa ville
utan tvifvel en sista gång återse den olyckliga. Top var
der. Kunde han icke förlita sig på det trogna djurets
instinkt? Nab upprepade flera gånger korrespondentens
och hans följeslagares namn, dem Top kände mycket väl.
Derefter pekade han åt södra delen af kusten, och
hunden rusade bort i den rigtning, han angifvit.

Läsaren känner, huru emellertid Top, vägledd af en
instinkt, som man nästan kunde kalla öfvernaturlig, ty
han hade aldrig varit vid hålan, uppnådde densamma.

Nabs kamrater hade lyssnat till denna berättelse
med största uppmärksamhet. Att Cyrus Smith vid de
ansträngningar, han måst göra för att öfver klipprefven
rädda sig från vågorna, kommit undan utan en enda
skråma, var för dem oförklarligt. Och hvad de ännu
mindre kunde förklara, var, att ingeniören kunnat uppnå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free