- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
91

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klockan var 10, då matrosen, Nab och Harbert återkommo
till Cyrus Smith, som Gideon Spilett icke lemnat.

Ingeniören uppvaknade nu ur den sömn eller rättare
dvala, i hvilken man hade funnit honom. Färgen hade
återvändt till hans kinder, som hittills varit dödsbleka.
Han reste sig upp litet, såg sig omkring och tycktes
fråga, hvar han befann sig.

— Kan ni höra mig, utan att det tröttar er, Cyrus?
— frågade korrespondenten.

— Ja, — svarade ingeniören.

— Jag tror, — sade nu matrosen, — att herr Smith
skall höra er ännu bättre, om han äter litet af det här
tetras-geléet — ty tetras är det, herr Cyrus, — tillade
han och räckte honom litet af geléet, hvari han denna
gång inblandade några köttsmulor.

Cyrus Smith åt litet af tetras, och hvad som blef
öfrigt, delade sig emellan hans tre kamrater, hvilka
plågades af hunger och funno frukosten temligen mager.

— Matvarorna, — sade matrosen, — vänta på oss
i vår bostad, ty det skall göra er godt, herr Cyrus, att
höra, att vi dernere, mot söder, ha ett hus med kamrar,
bäddar och eldstad och i visthuset några dussin foglar,
som Harbert kallar kurukuer. Er bår står färdig, och
så snart ni känner er ha nog krafter dertill, skola vi
bära er till ert hem.

— Tack, min vän! — svarade ingeniören. — Blott
en timme till eller två, och vi kunna ge oss i väg . . .
Men tala nu, Spilett!

Korrespondenten berättade, hvad som tilldragit sig.
Han omtalade dessa händelser, hvarom Cyrus Smith icke
kunde veta något, ballongens sista sjunkande, huru de
kommit att befinna sig på detta okända land, som
tycktes vara öde, antingen det nu var en ö eller en
kontinent, upptäckten af hålan, spaningarna för att återfinna
ingeniören, Nabs hängifvenhet, för huru mycket man
hade att tacka den trogna Tops förståndighet, o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free