- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
92

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Men, — frågade Cyrus Smith, — ha ni då inte
dragit upp mig på stranden?

— Nej, — svarade korrespondenten.

— Och ni ha ej heller burit mig till denna grotta?

— Nej.

— Hur långt ligger då denna håla från klipprefven?

— Omkring en half mil, — svarade Pencroff; — och
är ni förvånad, herr Cyrus, så äro vi det inte mindre
öfver att se er på detta ställe.

— I sanning, — inföll ingeniören, hvilken så
småningom återfick krafterna och fattade intresse för dessa
detaljer, — det är verkligen besynnerligt!

— Men, — återtog matrosen, — kan ni inte säga
oss, hvad som tilldrog sig, sedan ni blef bortryckt af
störtvågen?

Cyrus Smith letade i minnet. Hvad han kunde
erinra sig, var obetydligt. Störtvågen hade bortryckt
honom ur ballongnätet. Han sjönk sedan några famnar
i djupet. Återuppkommen till hafsytan, kände han i
halfmörkret en varelse röra sig bredvid honom. Det
var Top, som störtat sig efter till hans hjelp. Då han
lyfte upp ögonen, såg han icke längre ballongen,
hvilken, lättad genom hans och hundens tyngd, for bort
såsom en pil. Midt ibland dessa vredgade vågor såg han
sig på ett afstånd från kusten af åtminstone en half
mil. Han försökte kämpa med vågorna genom kraftig
simning. Top höll honom uppe i kläderna, men en ström,
hvaraf han fattades, dref honom mot norr, och efter en
halftiinmes ansträngningar sjönk han, dragande Top med
sig i djupet. Från detta ögonblick till det, då han
befann sig i sina vänners armar, mindes han ingenting.

— Emellertid måste ni, — återtog Pencroff, — ha
blifvit uppkastad på stranden och haft nog krafter att
kunna gå ända hit, ty Nab har i sanden återfunnit era
fotspår.

— Ja ... så måste det vara ..., — svarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free