- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
93

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingenioren eftersinnande. — Och ni ha inte sett något spår
af menskliga varelser på denna kust?

— Inte ett enda! — inföll korrespondenten. — Om
dessutom en räddare just i rättan tid skulle ha befunnit
sig der, hvarför skulle han ha öfvergifvit er, efter att
ha ryckt er undan vågorna?

— Ni har rätt, min kära Spilett. Säg mig, Nab, —
tillade ingeniören, i det han vände sig till sin tjenare,
— det är väl inte du, som ... du kan väl inte för ett
ögonblick varit mindre redig och då? ... Nej, det är
orimligt. Fins det ännu qvar några af dessa spår? —
frågade Cyrus Smith.

— Ja, herre, — svarade Nab. — Vänta, vid
ingången, just på baksidan af denna sandrefvel, på ett mot
blåsten och regnet skyddadt ställe. De andra ha
utplånats af stormen.

— Pencroff, — sade nu Cyrus Smith, — vill ni
taga mina skodon och se efter, om de passa fullkomligt
in i dessa spår?

Matrosen förklarade sig villig att göra, hvad
ingeniören bad honom. Vägledda af Nab, gingo Harbert och
han till det ställe, der spåren voro, under det att Cyrus
Smith sade till korrespondenten:

— Här ha försiggått oförklarliga saker!

— Ja, i sanning oförklarliga! — svarade Gideon
Spilett.

— Men låtom oss inte bråka vår hjerna dermed
för närvarande, min kära Spilett, vi skola tala vidare
derom längre fram.

Ett ögonblick derefter återkommo matrosen, Nab
och Harbert.

Här var ej längre något tvifvel möjligt.
Ingeniören skodon passade på håret in i de ännu qvarvarande
spåren. Det var alltså Cyrus Smith, som efterlemnat
dem i sanden.

— Då, — sade han, — är det jag, som varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free