- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
94

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föremål för denna hallucination, denna själsfrånvaro, som
jag tillskref Nab! Jag har gått som en somnambul,
utan att veta af det, och det är Top, som med sin
instinkt fört mig hit, efter att ha ryckt mig ur vågornas
våld . . . Kom hit, Top! Kom hit, min hund!

Det präktiga djuret stod med ett språng skällande
vid sin husbonde, och de smekningar, det fick, voro icke
njugga.

Man måste tillstå, att det ej gafs någon annan
förklaring på de händelser, som föranledt Cyrus Smiths
räddning, liksom att Top hade hela äran deraf.

Då Pencroff mot middagen frågade Cyrus Smith,
om han tålde vid att bäras, reste sig denne i stället för
hvarje svar med en ansträngning, vittnande om den mest
energiska vilja. Han måste dock stödja sig på
matrosen, ty eljest skulle han hafva fallit.

— Bra, bra! — sade Pencroff. — Herr
ingeniören bår!

Båren inbars. De tvärsöfver densamma lagda
grenarna voro öfvertäckta med mossa och långt gräs.
Cyrus Smith lades derpå, hvarefter man bröt upp i
rigtning mot kusten, Pencroff bärande framtill och Nab
efteråt.

Man hade åtta mil att tillryggalägga, men då man
icke kunde gå fort och kanske behöfde stanna litet
emellanåt, fick det antagas, att åtminstone sex timmar
åtginge, innan bostaden uppnåddes.

Blåsten var fortfarande häftig, men lyckligtvis
regnade det icke längre. Ehuru ingeniören låg, gaf han
likväl, stödd på armbågen, noga akt på kusten,
isynnerhet den del deraf, som stötte till hafvet. Han talade
icke, utan blott såg, och säkerligen inpräglade han i sin
själ denna trakt med dess terrängförhållanden, dess
skogar, dess olika alster. Efter två timmar öfverväldigade
honom emellertid mattigheten, och han inslumrade på
båren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free