- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
101

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ack, vi ha inte eld eller rättare, herr Cyrus, vi
ha inte längre någon.

Och matrosen redogjorde nu för, hvad som hade
tilldragit sig den föregående dagen. Han muntrade upp
ingeniören genom att berätta historien om deras enda
tändsticka och hans misslyckade försök att skaffa eld på
vildarnas sätt.

— Vi skola fundera, — sade ingeniören, — och
om vi inte komma öfver något, som är analogt med
fnöske ...

— Nå väl? — frågade matrosen.

— Så skola vi göra tändstickor.

— Kemiska?

— Kemiska!

— Det är inte värre än så! — utbrast
korrespondenten och slog matrosen på axeln.

Denne fann icke saken så lätt, men han gjorde ingen
invändning. Alla gingo ut. Det var åter vackert väder.
Solen höjde sig brännande öfver hafshorisonten och
smyckade med guldpaljetter den ofantliga klippmurens
prismatiska ojemnheter.

Efter att hafva kastat en hastig blick omkring sig,
satte sig ingeniören på ett klippblock. Harbert bjöd
honom några näfvar musslor och sargasso, sägande:

— Det är allt, hvad vi ha, herr Cyrus!

— Tack, min gosse, — svarade Cyrus Smith, —
det är nog — för denna morgon åtminstone!

Och han åt begärligt denna magra kost, som han
fuktade med litet friskt vatten, hemtadt ur floden i en
stor mussla.

Hans kamrater betraktade honom under tystnad.
Efter att hafva stillat sin hunger, så godt sig göra lät,
sade Cyrus Smith, läggande armarna i kors:

— Ni veta alltså inte ännu, mina vänner, om ödet
kastat oss på en kontinent eller på en ö?

— Nej, herr Cyrus, — svarade den unga gossen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free