Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Cyrus är der. Pencroffs försök. De gnidna trästyckena. Ö eller kontinent? Ingeniörens förslag. På hvilken punkt i Stilla hafvet? Midt i skogen. Pinien. Jagt på en kapybara. Rök, som bådar godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— frågade Gideon Spilett, — hvart tror ni, Cyrus, att
denna orkan kastat oss?
— Säga det bestämdt kan jag inte, — svarade
ingeniören, — men jag gissar, att det är på något land i
Stilla hafvet. Då vi lemnade Richmond, blåste vinden
från nordost, och äfven dess våldsamhet bevisar, att dess
rigtning ej bort förändras. Om denna rigtning har
bibehållit sig från nordost till sydvest, ha vi öfverfarit
staterna Nord-Carolina, Syd-Carolina, Georgia, Mexikanska
viken, den smalaste delen af Mexiko och en del af Stilla
hafvet. Den sträcka, som tillryggalagts af ballongen,
beräknar jag till icke mindre än 6- à 7,000 mil, och så
framt vinden icke varierat mer än ett halft streck, måste
den ha fört oss till antingen Mendanas-arkipelagen eller
Pomotuöarna eller till och med, om den hade en större
hastighet, än jag förmodar, ända till Nya Zeeland. Om
detta sista antagande är rigtigt, skall det alltid bli
någon råd. Vare sig vi påträffa engelsmän eller maorier,
skola vi alltid finna menniskor, som vi kunna tala vid.
Om deremot denna kust tillhör någon öde ö i en mindre
arkipelag, så kunna vi kanske upptäcka det från denna
kägla, som beherskar trakten, och då besluta vi oss för
att slå oss ned här, såsom om vi aldrig skola komma
härifrån!
— Aldrig! — utropade korrespondenten. — Aldrig,
säger ni, min kära Cyrus?
— Det är bättre att i början se sakerna i svart, —
svarade ingeniören, — så skall hvarje gynnsammare
vändning i våra öden blifva oss en öfverraskning.
— Bra sagdt! — inföll Pencroff. — Och vi böra
också hoppas, att denna ö, om det är en sådan, ej skall
ligga alldeles ur vägen för fartygen. Det skulle
verkligen vara en otur i olyckan!
— Först sedan vi bestigit berget, — svarade
ingeniören, — skola vi veta, hvad vi ha att hålla oss till.
— Men, herr Cyrus, — frågade Harbert, — skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
