Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Cyrus är der. Pencroffs försök. De gnidna trästyckena. Ö eller kontinent? Ingeniörens förslag. På hvilken punkt i Stilla hafvet? Midt i skogen. Pinien. Jagt på en kapybara. Rök, som bådar godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men du tror inte, att han skall skaffa oss eld?
— Då jag ser den brinna i eldstaden, tror jag det.
— Den skall brinna der, ty min husbonde har sagt
det!
— Vi få väl se!
Solen hade emellertid ännu icke uppnått högsta
punkten af sitt lopp på himlahvalfvet. Man fortfor derför att
söka, och detta sökande kröntes dermed, att Harbert
gjorde den nyttiga upptäckten af ett träd, hvars frön
voro ätliga. Det var pinien, hvars förträffliga, mandlar
liknande frön äro mycket omtyckta i Amerikas och
Europas tempererade trakter. Dessa frön voro fullkomligt
mogna, och Harbert visade sina två följeslagare på dem,
och desse läto sig dem väl smaka.
— Nå ja, — sade Pencroff, — alger i stället för
bröd, råa musslor i stället för kött och piniefrön till
efterrätt, det är en middag, passande åt folk, som inte ha
en tändsticka i fickan!
— Man bör inte beklaga sig, — svarade Harbert.
— Jag beklagar mig inte, min gosse, — genmälde
Pencroff. — Jag upprepar bara än en gång, att här vid
lag hushållas det väl mycket med köttet!
— Top har fått korn på något! ... — utropade
Nab och sprang bort mot några buskar, mellan hvilka
hunden hördes skälla. Med Tops skall blandade sig ett
egendomligt grymtande.
Harbert och matrosen skyndade efter Nab. Fans
der något vildbråd, var ögonblicket ej det rätta att
disputera om, hur man skulle koka det, utan snarare huru
man skulle bemägtiga sig detsamma.
Knappt hade jägarna inträngt bland buskarna, förrän
de sågo Top hafva kastat sig öfver ett djur, hvilket han
fasthöll vid ena örat. Denna fyrfoting liknade ett svin,
var omkring 3½ fot lång, till färgen brunaktig, men
något ljusare under buken, med sträf, men föga tjock pels,
och hvars klor, för tillfället hårdt tryckta mot marken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
