- Project Runeberg -  Den Hemlighetsfulla ön /
112

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träd, hvaraf de sista grupperna nådde ända upp till den
första käglans afskärning. På nordöstra sidan af berget
syntes dock vegetationen vara mindre rik, och man
varseblef der temligen djupa ränder, som ej kunde vara annat
än lavaströmmar.

På den första käglan hvilade en andra, som var
lindrigt rundad vid spetsen och lutade något. Man skulle
kunnat likna den vid en stor, på sned sittande rund
hatt. Den tycktes bestå af naken jord, som på många
ställen var genomskuren af rödaktig sten.

Det var spetsen af denna andra kägla, som man
borde bestiga, och kammen af bergarmarna borde vara
den bästa vägen att komma dit upp.

— Vi befinna oss på vulkanisk mark, — hade Cyrus
Smith sagt, och följande honom i spåren, började hans
kamrater vandringen uppåt utefter ryggen af en ås,
som efter åtskilliga krökningar, i följd af hvilka det
var lättare att komma upp der, förenade sig med den
första platån.

Talrika uppsvällningar befunno sig i denna mark,
hvilken tydligen blifvit upprifven af de plutoniska
krafterna. Här och der lågo erratiska block, en mängd
basalt-, pimsten- och obsidianstycken. I enstaka grupper
höjde sig här dessa koniferer, hvilka några hundra fot
längre ned, på bottnen af de smala dälderna, bildade
tjocka, för solstrålarna nästan ogenomträngliga massor.

Under första delen af denna vandring uppåt de lägre
sluttningarna visade Harbert sina följeslagare på spår,
som tillkännagåfvo, att stora djur, vilda eller icke vilda,
nyss gått fram der.

— De der djuren skola kanske inte godvilligt afstå
sitt område åt oss? — sade Pencroff.

— Godt, — svarade korrespondenten, som redan
jagat tigrar i Indien och lejon i Afrika, — vi skola söka
befria oss från dem. Men låtom oss till dess vara på
vår vakt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 26 16:03:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vjhemligon/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free