Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. En uppfinning af ingeniören. Frågan, som sysselsatte Cyrus Smith. Uppbrottet till berget. Skogen. Vulkanisk mark. Tragopanerna. Muflonerna. Den första platån. Nattlägret. Käglans spets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem plötsligt äfven marken, i det de befunno sig vid
randen af djupa remnor, dem de måste gå omkring. Att
sålunda vända om åt ett håll, der det var möjligt att
komma fram, medförde naturligtvis tidsförlust och
ansträngningar. När vid middagstiden den lilla truppen
gjorde halt för att intaga sin frukost i en stor
furudunge, i närheten af hvilken en bäck framhoppade i
kaskader, befann man sig ännu halfvägs från den första
platån, hvilken sannolikt icke skulle kunna uppås före
nattens inbrott.
Från denna punkt framträdde hafshorisonten
vidsträcktare, men såg man åt höger, var det omöjligt att
afgöra, om åt detta håll fans något land, ty utsigten
stängdes af den spetsiga udden i sydost. Åt venster
nådde blicken några mil mot norr; men mot nordvest
hejdades den af kammen på en besynnerligt formad
bergås, hvilken bildade liksom ett landfäste åt
centralkäglan. Man kunde sålunda ej få ens en aning om den
fråga, som Cyrus Smith ville lösa.
Klockan 1 började man åter stiga uppåt. Man
måste nu ändra kosan mot sydvest och ånyo begifva sig
in i en temligen tät småskog. Under träden flaxade der
flera par hönsfoglar af fasanfamiljen. Det var
tragopaner, prydda med ett köttigt bihang, som hängde på
deras strupe, och två smala, cylindriska horn, hvilka
sutto bakom ögonen. Af dessa foglar, hvilka voro af
samma storlek som en tupp, var honan öfverallt brun,
under det att hannen lyste med röda fjädrar, hvaröfver
här och der voro strödda små, hvita fläckar. Med en
väl och kraftigt kastad sten dödade Gideon Spilett en
af dessa tragopaner, hvilken Pencroff, som fått en
strykande matlust af den friska luften, betraktade med
temligen lystna blickar.
Efter att hafva kommit ut ur denna småskog,
klättrade man på hvarandras axlar uppför en mycket brant,
hundra fot hög sluttning och uppnådde en öfre afsats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
