Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Vid spetsen af käglan. Kraterns inre. Hafvet rundt omkring. Intet land i sigte. Kusten i fogelperspoktiv. Hydrografi och orografi. Är ön bebodd? Bugterna, vikarna, uddarna, floderna m. m. döpas. Lincoln-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i norr och söder, till två tredjedelar af sin längd utskuren
af en föga djup bugt, vid hvars södra ända den slutade
i form af en ofantlig alligators stjert.
Denna stjert bildade en verklig halfö, som, räknadt
från öns ofvannämnda sydöstra udde, sträckte sig mer
än trettio mil ut i hafvet, och den afrundade sig till en
för hafvets vindar öppen redd.
Der dess bredd var minst — d. v. s. mellan de
skeppsbrutnas bostad och den midt emot på vestra kusten
befintliga bugten — mätte ön blott tio mil; men dess
största längd, från hajgapet i nordost till stjertändan i
sydvest, utgjorde icke under trettio mil.
Hvad beträffar det inre af ön, var dess utseende i
allmänhet följande: hela södra delen var mycket skogig
från berget ända till stranden, men den norra torr och
sandig. Cyrus Smith och hans kamrater blefvo temligen
öfverraskade af att mellan vulkanen och östra kusten se
en i en ram af gröna träd infattad sjö, hvars tillvaro
de icke anat. Sedd från denna höjd, tycktes sjön hafva
samma nivå som hafvet, men sedan ingeniören tänkt
närmare efter, förklarade han för sina följeslagare, att
denna lilla vattensamling måste befinna sig på en höjd
öfver hafvet af 100 meter, ty platån, hvari den
inrymdes, var blott en fortsättning af kustplatån.
— Det är således en sötvattensjö ? — frågade
Pencroff.
— Naturligtvis, — svarade ingeniören, — ty den
måste lefva af det vatten, som kommer ned från berget.
— Der ser jag en liten flod, som utfaller i sjön,
— sade Harbert och pekade på ett smalt vattendrag,
hvars källor måste framvälla bland bergarmarna i vester.
— Ja, verkligen, — svarade Cyrus Smith, — och
alldenstund denna flod matar sjön, finnes förmodligen åt
hafssidan ett aflopp, hvarigenom den öfverflödiga
vattenmängden tager vägen. Vi få väl se vid vår återkomst.
Detta lilla, temligen bugtiga vattendrag, sjön och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
