Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Vid spetsen af käglan. Kraterns inre. Hafvet rundt omkring. Intet land i sigte. Kusten i fogelperspoktiv. Hydrografi och orografi. Är ön bebodd? Bugterna, vikarna, uddarna, floderna m. m. döpas. Lincoln-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den redan omnämnda floden, se der öns hydrografiska
system, åtminstone sådant det nu visade sig för de
skeppsbrutnas ögon. Möjligt var emellertid, att under dessa
trädmassor, som gjorde två tredjedelar af ön till en
ofantlig skog, andra vattendrag togo kosan mot hafvet. Man
måste till och med förmoda detta, så fruktbar och så
rik visade sig denna trakt på praktfulla alster ur de
tempererade jordbältenas flora. Hvad beträffar norra
delen af ön, syntes der intet spår af rinnande vatten.
Kanske funnos i den sumpiga nordöstra delen stillastående
vatten, men se der allt; öfver hufvud taget funnos
der blott dyner, sand — ett särdeles i ögonen fallande
armod, som bildade en skärande motsats till jordmånens
fruktbarhet i största delen af ön.
Vulkanen intog icke öns midtersta del. Den reste
sig tvärtom i nordvestra delen af densamma och tycktes
utgöra gränsen mellan de två zonerna. I sydvest, söder
och sydost voro de första afsatserna på bergarmarna dolda
under massor af grönska. I norr deremot kunde man
med blicken följa bergarmarna, som småningom
sammansmälte med sandslätterna. Det var också åt denna sida,
som vid tiden för vulkanens eruptioner lavaflödena banat
sig väg, och en bred lavabädd nådde ända ned till den
smala viken i nordost.
Cyrus Smith och hans kamrater dröjde en timme
uppe på bergsspetsen. Ön utbredde sig under deras ögon
såsom en reliefplan med sina särskilda färger, grönt för
skogarna, gult för sanden, blått för vattnet. De kunde
öfverskåda densamma i dess helhet, och marken, som
doldes under den ofantliga bladmassan, bottnen i de
skuggiga dalarna, det innersta af de smala dälderna vid
vulkanens fot voro det enda, som undgick deras spanande
blickar.
Återstod att besvara en vigtig fråga, som måste hafva
ett synnerligt inflytande på de skeppsbrutnas framtid.
Var denna ö bebodd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
