Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Uren ställas. Pencroff nöjd. Misstänkt rök. Röda åns lopp. Lincoln-öns flora. Dess fauna. Bergsfasanerna. Känguruerna förföljas. Agutin. Grant-sjön. Återkomst till Spiseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett skott med fint hagel skulle hafva fält en hekatomb
af dessa foglar, men jägarna hade ännu icke tillgång på
andra vapen än stenar och käppar, och dessa primitiva
anfallsmedel voro naturligtvis alldeles otillräckliga. Denna
deras vapens otillräcklighet visade sig ännu tydligare, då
en skara fyrfotingar i språng på trettio fot, rigtiga
flygande däggdjur, flydde bort öfver busksnåren med sådan
vighet och i så höga skutt, att man skulle kunnat tro
dem liksom ekorrar kasta sig från det ena trädet till det
andra.
— Känguruer! — utropade Harbert.
— Kan man äta dem? — frågade Pencroff.
— Ja, stufvade, — svarade korrespondenten, —
kunna de mäta sig med det bästa villebråd.
Gideon Spilett hade knappt hunnit framsäga dessa,
Pencroff sporrande ord, förrän matrosen, åtföljd af Nab
och Harbert, kastade sig i känguruernas spår.
Förgäfves ropade Cyrus Smith dem tillbaka. Det borde också
vara fruktlös möda att förfölja detta elastiska vildbråd,
hvilket studsade såsom en boll. Efter fem minuters
kapplöpning voro de två jägarna nära att mista andan, och
känguruflocken försvann i småskogen. Äfven Top hade
haft lika liten framgång.
— Herr Smith, — sade Pencroff, då ingeniören och
korrespondenten hade förenat sig med honom, — ni
inser väl nu, att ni oundgängligen måste skaffa oss
skjutgevär. Är detta möjligt?
— Kanske, — svarade ingeniören, — men vi skola
genast börja med att göra bågar och pilar, och jag
betviflar inte, att ni skola bli lika skickliga i att handtera
dem som australiska jägare.
— Pilar, bågar, — sade Pencroff med en föraktfull
min. — Det kan passa för barn.
— Var lagom stursk, min vän Pencroff, — svarade
korrespondenten. — Bågar och pilar ha under århundraden
varit tillräckliga att dränka verlden i blod. Krutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
