Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Uren ställas. Pencroff nöjd. Misstänkt rök. Röda åns lopp. Lincoln-öns flora. Dess fauna. Bergsfasanerna. Känguruerna förföljas. Agutin. Grant-sjön. Återkomst till Spiseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förskrifver sig endast från i går, och kriget är
olyckligtvis lika gammalt som menniskoslägtet!
— Det är, på min ära, sant, herr Spilett, — inföll
matrosen, — och jag pratar jemnt alltför fort. Ber om
ursäkt!
Under tiden höll Harbert, dertill drifven af kärleken
till sin älsklingsvetenskap, naturalhistorien, ett föredrag
öfver känguruerna.
— För öfrigt, — sade han, — ha vi nu haft att
göra med den art, som är svårats att fånga. Det var
jettar med långhårig, grå pels; men om jag inte
bedrager mig, fins det svarta och röda känguruer,
klipp-känguruer, känguru-råttor, som det är lättare att bemägtiga
sig. Man räknar ett dussin arter af dem.
— Harbert, — inföll nu matrosen förnumstigt, —
för mig fins det blott en enda känguruart,
stekspetts-kängurun, och det är just den, som olyckligtvis fattas
oss i detta ögonblick.
Man kunde icke afhålla sig från att skratta åt
mäster Pencroffs nya klassifikation. Den käcka matrosen
kunde icke dölja sin förargelse öfver, att han ej hade
något annat att bjuda på till middag än fasaner, men
lyckan skulle väl en annan gång visa sig honom
bevågnare.
Top, som kände, att hans intressen stodo på spel,
begaf sig ut och snokade öfverallt med en instinkt, som
fördubblats af en ursinnig aptit. Man kunde nästan taga
för gifvet, att, om han kom öfver något villebråd, skulle
han deraf lemna så godt som ingenting öfrigt åt jägarna,
och att han nu jagade för egen räkning; men Nab släppte
honom icke ur sigte, och han gjorde rätt deri.
Framemot klockan 3 försvann hunden bland buskarna,
och låga grymtningar tillkännagåfvo snart, att han fått
fatt i något djur.
Nab skyndade till stället, och nu fick han mycket
rigtigt se Top begärligt hålla på att sluka en fyrfoting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
