Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Uren ställas. Pencroff nöjd. Misstänkt rök. Röda åns lopp. Lincoln-öns flora. Dess fauna. Bergsfasanerna. Känguruerna förföljas. Agutin. Grant-sjön. Återkomst till Spiseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som det tio minuter senare skulle hafva varit omöjligt
att igenkänna i Tops mage. Men till all lycka hade
hunden kommit öfver en hel kull; han hade slagit tre
flugor i en smäll, och två andra gnagare — de
ifrågavarande djuren tillhörde denna ordning — lågo strypta
på marken.
Nab återvände jublande, hållande i hvardera handen
en af dessa gnagare, som voro något större än en hare.
Deras pels var gul med grönaktiga fläckar, och deras
svans befann sig blott i rudimentärt tillstånd.
Amerikanska medborgare kunde icke tveka att åt
dessa gnagare gifva deras rätta namn. Det var “maras“,
ett slags aguti och något större än deras slägtingar i de
tropiska regionerna, verkliga amerikanska kaniner, med
långa öron och käkarna på hvarje sida beväpnade med
fem oxeltänder, hvarigenom just de skilja sig från agutin.
— Hurrah! — utbrast Pencroff. — Här ha vi
steken. Nu kunna vi återvända hem!
Den för ett ögonblick afbrutna marschen återtogs
nu. Röda ån rullade alltjemt sitt klara vatten under det
hvalf, som bildades af kasuar-, banksias- och jettelika
gummiträd. Praktfulla liliacer reste sig till en höjd af
sex meter. Andra, för den unga naturforskaren obekanta
buskarter, hängde ut öfver ån, hvars sakta brus man
hörde mellan dess grönskande stränder.
Emellertid vidgade sig ån märkbart, och Cyrus Smith
var böjd för att tro, att man snart skulle uppnå dess
mynning. Vid deras utträde ur en tät dunge vackra träd,
visade den sig också plötsligt för dem.
Nybyggarna hade uppnått vestra stranden af Grant-sjön.
Det lönade verkligen mödan att närmare betrakta
landskapet. Denna vattenyta, hvars omkrets var
omkring sju mil, och hvars ytinnehåll utgjorde 200 hektar,
låg inbäddad i en ram af olikartade träd. I öster syntes
genom en grönskande ridå, pittoreskt uppdragen på några
ställen, en glittrande hafshorisont. Den mot norr lindrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
