Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Öfvervintringen bestämdt besluten. Den metallurgiska frågan. Besök på Räddningens holme. Säljagt. Ett piggsvin tillfångatages. En sengångare. Den s. k. catelaneska metoden. Tillverkning af jern. Huru man får stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunnat döda dessa foglar, men de afstodo från detta
onödiga blodbad, ty de måste akta sig för att skrämma de
på några kabellängders afstånd från dem på sanden
liggande sälarna. De gingo derför försigtigt framåt mot
holmens norra spets öfver en mark, som var genomskuren
af små raviner, i hvilka lågo en mängd bon, tillhöriga
vattenfoglar. Utanför udden syntes stora, simmande,
svarta punkter, dem man skulle kunnat taga för rörliga
klippspetsar.
Det var dessa djur, som det gälde att fånga. Man
måste låta sälarna komma upp i land, ty med sitt släta
och hoptryckta hår samt spolformiga skapnad äro de
ypperliga simmare och således svåra att fånga i vattnet,
medan deremot, då de befinna sig på landbacken, deras
korta och med simhud försedda fötter medgifva dem blott
en föga hastig, krypande förflyttning.
Pencroff kände dessa djurs vanor, och han rådde
derför, att man skulle vänta, tills de sträckt ut sig på
sanden i solskenet, hvilket inom kort skulle försänka dem
i djup sömn. Då borde man afskära dem återtåget till
hafvet och med käpparna slå dem öfver nosen.
Jägarna gömde sig alltså bakom klipporna på
stranden och väntade under tystnad.
En timme förgick, innan sälarna kröpo upp på
sanden för att fördrifva tiden. Man räknade ett halft
dussin. Pencroff och Harbert skilde sig nu från sällskapet
för att kringgå norra udden af holmen och sålunda kunna
afskära djuren återtåget. Samtidigt härmed smögo sig
Cyrus Smith, Gideon Spilett och Nab utefter klipporna
fram mot den blifvande krigsteatern.
Plötsligt uppdök matrosens höga gestalt. Pencroff
gaf till ett rop. Ingeniören och hans två kamrater
kastade sig nu, så fort de kunde, mellan hafvet och
sälarna. Två af djuren, som blifvit hårdt slagna, qvarlågo
döda på sanden, men de öfriga lyckades uppnå stranden
och simma ut i hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
