Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Bostadsfrågan behandlad ånyo. Pencroffs fantasier. Undersökning norr om Grant-sjön. Platåns norra rand. Stor orm. Södra ändan af sjön. Top orolig. Top ute och simmar. Strid under vattnet. Dugongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturen någonstädes gifvit den ett aflopp, och detta gälde
det nu att upptäcka, ty otvifvelaktigt fans der ett
vattenfall, hvaraf man skulle kunna begagna sig såsom
mekanisk drifkraft.
Vandrande hvar och en som han ville, men utan att
skiljas åt alltför mycket, styrde nybyggarna kosan
utefter sjöstranden, hvilken var särdeles brant. Sjön
tycktes vara ytterst fiskrik, och Pencroff beslöt derför att
göra sig några fiskdon, med hvilka han skulle inberga
en rik skörd.
Till en början måste man gå om det skarpa hörnet
i nordvest. Man skulle kunnat förmoda, att
vattenafbördningen försiggick på detta ställe, ty sjöns ända
nästan snuddade vid platåns bryn. Men der funno
nybyggarna ingenting, hvarför de fortsatte att undersöka
stranden, hvilken efter en lindrig böjning gick parallelt
med kusten.
På denna sida var stranden mindre skogig, men några
här och der strödda trädgrupper förhöjde landskapets
pittoreska prägel. Grant-sjön sågs nu i hela sin
utsträckning, och icke en vindflägt krusade dess yta. Den
i buskarna snokande Top uppskrämde skaror af olika slags
foglar, som Gideon Spilett och Harbert helsade med sina
pilar. En af dessa foglar träffades skickligt af den unga
gossen och nedföll midt ibland vattenväxterna. Top kastade
sig öfver den och kom tillbaka med en vacker simfogel
af skiffergrå färg, med kort näbb, särdeles utveckladt
pannben, framtårna försedda med en bred, flikig hud
och vingarna kantade med en hvit rand. Det var en
sothöna, af en stor rapphönas växt och tillhörande denna
grupp af vadare med långa tår, som bildar öfvergången
mellan vad- och simfoglarnas ordningar. På det hela
taget ett sorgligt villebråd och med en smak, som
lemnade åtskilligt att önska! Men helt säkert skulle Top
visa sig mindre kinkig än sina husbönder, och det blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
