Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Pencroff tviflar ej längre på något. Grant-sjöns gamla aflopp. En underjordisk nedstigning. Top försvunnen. Den stora hålan. Brunnen. En hemlighet. Man tager till hackan. Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gången besöktes af menniskor. De talade icke, men de
tänkte, och mer än en af dem måste gripas af den
tanken, att någon bläckfisk eller annan gigantisk cefalopod
kunde bebo de håligheter inne i berget, som stodo i
samband med hafvet. Det var derför nödvändigt att
blott med en viss försigtighet våga sig framåt.
För öfrigt gick Top i spetsen för den lilla truppen.
Man kunde förlita sig på hundens skarpsinnighet, ty det
förståndiga djuret skulle icke underlåta att göra allarm,
om någon anledning gafs dertill.
Efter att hafva gått ett hundratal steg nedåt,
följande en temligen slingrig väg, stannade Cyrus Smith,
som gick främst, och hans kamrater upphunno honom.
Berget, der de gjorde halt, var urgröpt, så att der
bildats en håla af ganska betydande dimensioner.
Vattendroppar nedföllo från dess hvalf, men de framsipprade
icke genom graniten. De voro helt enkelt de sista spåren
efter den vattenflod, som så länge brusat i denna håla,
der luften var ren, ehuru lindrigt fuktig, och hvarest icke
förmärktes några mefitiska dunster.
— Nå väl, min kära Cyrus? — sade nu Gideon
Spilett. — Här ha vi visserligen en väl dold
tillflyktsort, men på det hela taget är den obeboelig.
— Hvarför då? — frågade matrosen.
— Emedan den är alltför liten och alltför mörk.
— Kunna vi inte göra den större, gröpa ur den,
anbringa öppningar för ljus och luft? — invände
Pencroff, som ej längre ansåg något omöjligt.
— Låtom oss fullfölja vår rekognoscering, — sade
Cyrus Smith. — Kanske har naturen längre ned
besparat oss detta arbete.
— Vi ha ej hunnit mer än en tredjedel af djupet,
— anmärkte Harbert.
— Ungefär så, — svarade Cyrus Smith, — ty vi
ha nedstigit 30 meter från mynningen, och det är ej
omöjligt, att 30 meter längre ned . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
