- Project Runeberg -  Den hemlighetsfulla ön /
211

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Pencroff tviflar ej längre på något. Grant-sjöns gamla aflopp. En underjordisk nedstigning. Top försvunnen. Den stora hålan. Brunnen. En hemlighet. Man tager till hackan. Återkomsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Men hvar är Top? — frågade Nab, afbrytande
sin husbonde.

Man letade i hålan. Hunden var icke der.

— Förmodligen har han gått vidare, — sade
Pencroff.

— Låtom oss då upphinna honom! — svarade Cyrus
Smith.

Nedstigningen fortsattes. Ingeniören aktgaf
uppmärksamt på de krökningar, som gången gjorde, och
ehuru de voro många, bildade han sig en temligen klar
föreställning om deras hufvudsakliga rigtning, hvilken
gick mot hafvet.

Då nybyggarna hunnit ytterligare 15 meter i
lodrät linie, fängslades deras uppmärksamhet af aflägsna
ljud, som kommo från djupet. De stannade och lyssnade.
Dessa ljud, som fördes genom gången liksom genom ett
akustiskt rör, nådde tydligt deras öron.

— Det är Top, som skäller! — utropade Harbert.

— Ja, — svarade Pencroff, — och vår raska hund
skäller till och med ursinnigt!

— Vi ha våra jernskodda spjut, — sade Cyrus
Smith. — Låtom oss vara på vår vakt, och nu framåt!

— Det här blir allt intressantare, — hviskade
Gideon Spilett i örat på matrosen, som gjorde ett jakande
tecken.

Cyrus Smith och hans kamrater skyndade att komma
hunden till hjelp. Tops skall blef allt tydligare. Dess
ojemnhet förrådde ett för honom främmande raseri.
Befann han sig i strid med något djur, i hvars tillflyktsort
han gjort intrång? Man kan säga, att nybyggarna, utan
att tänka på den fara, hvarför de utsatte sig, nu kände
sig gripna af en oemotståndlig nyfikenhet. De gingo ej
längre nedåt i gången, de läto sig så att säga glida på
dess botten, och några minuter derefter hade de uppnått
Top 20 meter längre ned.

Der utmynnade gången i en vidsträckt och praktfull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free