Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Pencroff tviflar ej längre på något. Grant-sjöns gamla aflopp. En underjordisk nedstigning. Top försvunnen. Den stora hålan. Brunnen. En hemlighet. Man tager till hackan. Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och uppsätta en stege der utanför som att hugga upp
fönster.
Cyrus Smith meddelade kamraterna sitt förslag.
— Till verket då, herr Smith! — svarade Pencroff.
— Jag har min hacka och skall nog veta att skaffa oss
dager genom denna mur. Hvar skall jag slå till?
— Här, — svarade ingeniören och visade den handfasta
matrosen på en temligen ansenlig fördjupning i
väggen, hvars tjocklek borde vara ansenligt minskad
genom densamma.
Pencroff anföll graniten, och under en halftimme lät
han vid facklornas sken skärfvorna derifrån flyga omkring
sig, dervid hans hacka framlockade gnistor ur bergväggen.
Nab aflöste honom, och efter Nab tog Gideon Spilett vid.
Detta arbete hade fortgått redan i två timmar, och
man kunde derför befara, att bergväggen på detta ställe
var tjockare än hackans längd, då vid ett sista af
Gideon Spilett gjordt hugg hackan slog hål i graniten och
försvann.
— Hurra, hurra! — utropade Pencroff.
Bergväggen var på detta ställe ej mer än en meter
tjock.
Cyrus Smith lade ögat till öppningen, hvilken befann
sig 25 meter öfver marken. Framför honom utbredde sig
stranden, holmen och, bortom denna, det oändliga hafvet.
Genom det temligen vida hålet inströmmade ljusvågorna
och frambragte en magisk verkan, då de öfversvämmade
den praktfulla hålan. Om dennas venstra del
ej höll mer än 10 meter i höjd och bredd samt 30 meter
i längd, företedde deremot dess högra ofantliga dimensioner,
och hvalfvet reste sig till en höjd af mer än 25
meter.
Vid åsynen af denna rikedom på linier, dessa
egendomligt formade granitpelare, hvilka uppburo liksom
skeppet i en katedral, de underliga utsprången, åt hvilka
skymningen gaf de mest fantastiskt nyckfulla konturer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
