Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Några grader under nollpunkten. Undersökning af öns sydöstra, sumpiga del. Top stöter på slägtingar. Utsigt öfver hafvet. Samtal om Stilla hafvets framtid. Infusoriernas oupphörliga arbete. Hvad det skall blifva af vår jord. Jagten. Brandgås-träsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högra stranden af Barmhertighetens flod och vågade sig
in bland de höga och präktiga barrträden, som nu voro
betäckta med snö.
Men knappt hade de gått en half mil, förrän ur ett
tätt snår framrusade en hel familj fyrfotingar, som
nedslagit sina bopålar der, och hvilkas flygt förorsakats af
Tops skällande.
— Ah, man skulle kunna taga dem för räfvar! —
utbrast Harbert, när han såg hela skaran rusa bort i
vild flygt.
Det var verkligen räfvar, men mycket storväxta
räfvar, som läto höra ett slags skällande, hvaröfver till
och med Top tycktes blifva högeligen förvånad, ty han
upphörde för en stund med att förfölja de snabba djuren
och gaf dem sålunda tid att undkomma.
Hunden hade skäl att blifva förvånad, ty han var
icke hemmastadd i naturhistorien. Men genom sitt skall
hade dessa räfvar, till färgen rödgrå och med svart svans,
som slutade med en hvit tofs, röjt sin härkomst.
Harbert gaf dem också utan tvekan deras rätta latinska
namn — Canis culpeus. Dessa djur förekomma talrikt
i Chili, på Malvinerna och öfverallt i Amerika mellan
trettionde och fyrtionde parallelen. Harbert beklagade
lifligt, att Top icke kunnat bemägtiga sig ett af dessa
rofdjur.
— Kan man äta dem? — frågade Pencroff, som
blott från en viss synpunkt intresserade sig för
representanterna af öns fauna.
— Nej, — svarade Harbert, — men zoologerna ha
ännu inte kunnat afgöra, om pupillen hos dessa räfvar
är daglig eller nattlig, och om man icke bör inordna
dem i hundslägtet i egentlig mening.
Cyrus Smith kunde icke tillbakahålla ett leende, då
han hörde den unga gossens anmärkning, som förrådde,
att han gick på djupet med sakerna. Hvad beträffar
Pencroff, bekymrade han sig föga om dessa räfvar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
