Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Fallgroparna. Räfvarna. Mysksvinen. Vinden går öfver på nordvest. Snöstorm. Korgmakarna. Den starkaste vinterkölden. Lönnsockrets kristallisation. Den hemlighetsfulla brunnen. Föreslagen upptäcktsfärd. Blyhaglet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde anmärkas, ty man sparade icke på materialet.
Dessa möbler voro visserligen klumpiga, men Nab och
Pencroff kände sig likväl stolta öfver dem, och de skulle
icke hafva velat utbyta sitt verk mot hvad i denna väg
fås från verldens förnämsta snickerietablissement.
Derpå blefvo snickarna korgmakare, och de redde
sig icke så illa med detta nya yrke. Vid Grant-sjöns
norra ända hade man upptäckt en stor mängd
rödvidebuskar. Före regntiden hade Pencroff och Harbert gjort
en skörd af dessa buskar, och sedan grenarna af dem
blifvit vederbörligen beredda, kunde man deraf göra ett
nyttigt bruk. De första försöken voro oformliga, men
tack vare arbetarnas fintlighet och intelligens, i det de
rådfrågade hvarandra och drogo sig till minnes de
mönster de sett, hvartill kom den ömsesidiga täflan, ökades
snart koloniens förråd med korgar af olika storlek.
Under sista veckan af denna Augusti månad
inträffade ännu en gång ett omslag i väderleken.
Temperaturen sjönk något, och stormen saktade af. Nu skyndade
nybyggarna ut. På hafsstranden hade snön med all
säkerhet en tjocklek af två fot, men man kunde gå på
dess frusna yta utan alltför stor ansträngning. Cyrus
Smith och hans kamrater gingo upp på Stora Utsigts-platån.
Hvilken förändring! Denna skog, som de lemnat
grönskande, isynnerhet dess närmast belägna del, der
barrträden voro förherskande, var nu försvunnen under
det enformiga hvita doket. Allt var hvitt, från
Franklins berg ända till hafsstranden, skogarna, fältet, sjön,
Barmhertighetens flod. Denna rann under ett istak,
hvilket, hvarje gång tidvattnet inträdde, gick upp och
krossades med starkt dån. En mängd foglar — änder
beckasiner och grisslor — flögo öfver Grant-sjöns
stelnade yta. Man kunde räkna dem i tusental.
Klippblocken, mellan hvilka nedstörtade vattenfallet vid
hörnet af platån, voro fulla af istappar. Om vidden af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
