Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Fallgroparna. Räfvarna. Mysksvinen. Vinden går öfver på nordvest. Snöstorm. Korgmakarna. Den starkaste vinterkölden. Lönnsockrets kristallisation. Den hemlighetsfulla brunnen. Föreslagen upptäcktsfärd. Blyhaglet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
draga sig in på det besynnerligas och nästan öfvernaturligas
område; men huru förklara, att Top, en af dessa
förståndiga hundar, som aldrig förspilla sin tid med att
skälla på månen, envisades att både med tillhjelp af
lukten och hörseln rekognoscera denna afgrund, om icke der
försiggick något som uppväckte hans oro. Tops beteende
retade Cyrus Smiths nyfikenhet i högre grad, än
han ville erkänna till och med för sig sjelf.
Ingeniören meddelade icke sina intryck åt någon
annan än Gideon Spilett, alldenstund han ansåg det
onödigt att inviga sina kamrater i de tankar, som mot hans
vilja framkallats hos honom af hvad som var kanske blott
en fantasi hos Top.
Omsider upphörde kölden. Derpå följde regn, snöbyar,
störtskurar och vindstötar, men denna väderlekens
oblidhet räckte icke länge. Isen hade upptinat, snön
hade smält; hafsstranden, platån, stränderna vid
Barmhertighetens flod och skogen hade åter blifvit tillgängliga.
Denna vårens återkomst hänryckte Granite-Houses invånare,
och snart tillbragte de inomhus blott de timmar, då
de sofvo och åto.
Man jagade flitigt under senare hälften af September,
hvaraf Pencroff tog sig anledning att med ännu
större envishet än förut påyrka de eldgevär, som han
påstod hafva blifvit lofvade af Cyrus Smith. Då denne
mycket väl visste, att det skulle blifva honom nästan
omöjligt att utan särskilda verktyg åstadkomma en bössa,
som dugde till något, ryggade han alltjemt tillbaka och
uppsköt saken till längre fram. Dessutom anmärkte han,
att Harbert och Gideon Spilett blifvit skickliga
bågskyttar, för hvilkas pilar stupade alla slags ypperliga djur
— agutier, känguruer, vattensvin, dufvor, trappar, änder,
beckasiner — med ett ord både befjädradt och behåradt
villebråd —, och att man derför borde vänta så länge.
Men den envisa matrosen ville icke höra på det örat och
skulle icke lemna ingeniören i fred, förrän denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
