Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Med anledning af blyhaglet. En pirog bygges. Jagten. I toppen af en kauri. Intet bestyrker tillvaron på ön af menniskor. Harbert och Nab på fiske. Vänd sköldpadda. Försvunnen sköldpadda. Cyrus Smiths förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rörlig och vig som han var, kastade sig den unga
gossen upp på de nedersta grenarna af en kauri, hvilka
sutto så, att klättringen upp i trädet blef temligen lätt,
och inom några minuter hade han uppnått dess topp,
hvilken sköt högt upp öfver den ofantliga slätt af grönska,
som de öfriga träden i skogen bildade.
Från denna upphöjda punkt kunde blicken omfatta
hela södra delen af ön, från Klo-udden i sydost ända till
Reptil-udden i sydvest. I nordvest reste sig Franklins
berg, hvilket bortskymde en dryg fjerdedel af horisonten.
Men öfverst från sitt observatorium kunde Harbert
öfverblicka just hela den för dem ännu okända delen af
ön, som kunde gifva, eller som ännu gaf skydd åt de
främlingar, hvilkas härvaro man misstänkte.
Den unga gossen såg sig omkring med ytterlig
uppmärksamhet. På hafvet, till en början, ingenting inom
synhåll! Ej ett enda segel, hvarken vid horisonten eller
i närheten af ön. Då likväl trädmassan bortskymde
kusten, var det möjligt, att ett fartyg, isynnerhet ett sådant,
som blifvit beröfvadt masterna, låg helt nära stranden
och följaktligen icke kunde ses af Harbert.
Midt i Den fjerran vesterns skog heller intet!
Skogen bildade en ogenomtränglig dôme af flera qvadratmil
vidd, utan en enda öppen plats. Det var äfven
omöjligt att med blicken följa loppet af Barmhertighetens
flod äfvensom att urskilja den punkt på berget, der den
upprann. Kanske runno andra, mindre floder mot vester,
men ingenting bekräftade ett sådant antagande.
Om också det var Harbert omöjligt att upptäcka
minsta spår af lägerplats, kunde han icke åtminstone
varsna någon rök, som förrådde närvaron af menniskor?
Luften var ren, och minsta ånga skulle tydligt aftecknat
sig mot himlens djupa blå.
Ett ögonblick trodde sig Harbert se en lätt rök
uppstiga i vester, men då han såg närmare efter, fann han,
att han bedrog sig. Han spejade med ytterlig omsorg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
