Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Afresan. Floden börjar stiga. Almar och nässelträd. Åtskilliga växter. En Jakamar. Åsynen af skogen. Jette-eucalypter. Hvarför man kallar dem feberträd. Skaror af apor. Vattenfallet. Läger för natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställdt utom allt tvifvel, och det är en lycklig
omständighet för oss, nybyggare på Lincoln-ön.
— Ah, hvilken ö! Hvilken välsignad ö! — utropade
Pencroff. — Jag säger er, att här fattas oss
ingenting — med undantag af ...
Det kommer, Pencroff, det kommer, — svarade
ingeniören, — men låtom oss fara vidare och framtränga
så långt, som floden kan bära vår pirog!
Upptäcktsfärden fortsattes alltså vidare, åtminstone
två mil, genom en trakt, bevuxen med eucalypter, hvilka
träd voro förherskande i skogarna på denna del af ön,
Den rymd, de betäckte, sträckte sig, så långt man kunde
se, på båda sidor om Barmhertighetens flod, hvars
temligen slingrande bädd nu gräfde sig fram mellan höga
stränder med rik grönska. Denna bädd var ofta afstängd
af höga växter och äfven hvassa klippblock, hvilka gjorde
färden ganska mödosam. Årornas rörelser hindrades af
dem, och Pencroff måste drifva fram pirogen med en stör.
Man kände äfven, att flodbottnen småningom höjde sig,
och att det ögonblick icke var aflägset, då pirogen af
brist på vatten skulle blifva tvungen att stanna. Redan
sjönk solen vid horisonten, och ofantliga skuggor föllo
från träden öfver marken. Då Cyrus Smith fann, att
han denna dag ej kunde uppnå öns vestra kust, beslöt
han att slå läger på just det ställe, der färden i följd
af flodens grundhet skulle blifva afbruten. Han
beräknade, att det ännu kunde vara fem eller sex mil till
kusten, och detta afstånd var allt för stort, att han skulle
i nattens mörker vågat tillryggalägga detsamma genom
denna okända skog.
Pirogen drefs alltså utan afbrott genom skogen,
hvilken småningom åter blef allt tätare och äfven tycktes
vara mera bebodd, ty om matrosens ögon icke bedrogo
honom, trodde han sig varseblifva skaror af apor, som
sprungo i småskogen. Stundom stannade äfven två eller
tre af dessa djur på något afstånd från pirogen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
