Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. På väg till öns vestkust. Åter skaror af apor. Ett nytt vattendrag. Hvarför tidvattnet icke låter känna af sig der. Vestkusten. Reptil-udden. Gideon Spilett uppväcker Harberts afund. Bambupetarden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Åh, fem minuter! — invände Pencroff. — Jag
ber er, i vår frukosts intresse, blott om fem minuter!
Och knäfallande på stranden, stack Pencroff ned
sina armar i den lilla floden och uppkastade snart några
dussin vackra kräftor, som kröpo mellan klipporna.
— Det der var något, det! — utbrast Nab, i det
han skyndade matrosen till hjelp.
— Jag säger er, att på denna ö fins det då allt —
utom tobak! — mumlade Pencroff med en suck.
Det behöfdes icke fem minuter för att göra en
ytterst rik fångst, ty kräftorna vimlade i floden. Med
dessa krustaceer, hvilkas skal hade en vacker koboltblå
färg, fylde man en påse, hvarefter vandringen fortsattes.
Medan nybyggarna följde stranden af detta nya
vattendrag, gingo de lättare och fortare. Men på stranden
fans intet märke efter en menniskofot. Litet emellanåt
varseblef man spår efter storväxta djur, hvilka
förmodligen brukade komma till den lilla floden för att släcka
törsten, men ingenting vidare; alltså var det icke i denna
del af Den fjerran vesterns skog, pekarin träffats af det
blyhagel, som kostade Pencroff en oxeltand.
Medan Cyrus Smith undersökte denna snabbt mot
hafvet ilande flod, leddes han till den förmodan, att hans
kamrater och han voro mycket längre från öns
vestkust, än de trodde. Också steg nu tidvattnet upp öfver
stranden och hade bort vända om flodens lopp, om
afståndet till dess mynning ej varit större än några mil.
Men detta inträffade icke, och flodens vatten följde
bäddens naturliga lutning. Ingeniören måste alltså blifva
högst förvånad, och han rådfrågade flitigt sin kompass
för att förvissa sig om, att icke någon krökning af floden
förde honom tillbaka in i Den fjerran vesterns skog.
Emellertid vidgade sig floden småningom, och dess
vatten blef mindre högröstadt. Träden stodo lika tätt
på dess högra som på dess venstra strand, och blicken
kunde icke nå bortom dem, men dessa skogssträckor voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
