Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. På väg till öns vestkust. Åter skaror af apor. Ett nytt vattendrag. Hvarför tidvattnet icke låter känna af sig der. Vestkusten. Reptil-udden. Gideon Spilett uppväcker Harberts afund. Bambupetarden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karbinen mot axeln, utan att en enda af hans muskler
skälfde.
Sedan jaguaren krupit ihop, gjorde han ett språng
mot jägaren, men i samma stund träffade honom en kula
mellan ögonen, och han nedföll död.
Harbert och Pencroff störtade fram till jaguaren.
Nab och Cyrus Smith å sin sida kommo nu springande;
under några ögonblick stodo de och betraktade det på
marken utsträckta djuret, hvars präktiga skinn skulle
utgöra stora salongens i Granite-House prydnad.
— Ah, herr Spilett, hvad jag beundrar och afundas er!
— utbrast Harbert i ett anfall af helt naturlig
entusiasm.
— Åh, min gosse, — svarade korrespondenten, —
du skulle ha gjort detsamma.
— Jag?! En sådan kallblodighet!
— Inbilla dig, Harbert, att en jaguar är en hare,
och du skall skjuta honom med den lugnaste min i
verlden.
— Jaså, — inföll Pencroff, — det är inte
qvistigare än så!
— Och nu, mina vänner, — sade Gideon Spilett,
— inser jag ej, hvarför vi inte, sedan jaguaren lenmat
sin tillflygtsort, skulle taga den i besittning under natten.
— Men andra kunna återkomma, — invände Pencroff.
— Det skall vara tillräckligt att uppgöra en eld
framför ingången till hålan, och de skola inte våga sig
öfver tröskeln till densamma.
— Till jaguarernas hem då! — svarade matrosen
och släpade efter sig det döda djurets kropp.
Nybyggarna stälde sina steg mot den öfvergifna
bostaden, och medan Nab drog skinnet af jaguaren,
uppstaplade hans kamrater framför ingången en massa
torrved, hvarmed skogen försåg dem i öfverflöd.
Men Cyrus Smith, som äfven upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
