Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Förslag att taga hemvägen utefter södra kusten. Dennas konfiguration. På rekognoscering efter det förmodade skeppsbrottet. Ett vrak från rymden. Upptäckt af en liten naturlig hamn. Vid midnatt på stränderna af Barmhertighetens flod. En drifvande kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en dag, det är allt hvad vi behöfva, och dessutom skall
kanske villebrådet ej svika oss i dag, liksom i går. Framåt!
Korrespondentens förslag, som lifligt understöddes
af matrosen, gillades allmänt, ty hvar och en ville hafva
ett slut på sina tvifvelsmål, och sedan man framkommit
till Klo-udden, skulle rekognosceringen vara afslutad.
Men man hade icke en timme att förlora, ty det var en
lång vandring att tillryggalägga fyrtio mil, och man
kunde icke räkna på att uppnå Granite-House före natten.
Klockan 6 på morgonen satte sig alltså den lilla
truppen i marsch. För att vara beredd på obehagliga
möten med två- eller fyrfota djur, laddades gevären med
kula, och Top, som skulle öppna tåget, fick befallning
att genomleta skogsbrynet.
Räknadt från spetsen af udden, som bildade Serpentine-halföns
stjert, vek kusten tillbaka på en sträcka af
fem mil, som hastigt tillryggalades, utan att man trots
de noggrannaste spaningar kunde upptäcka minsta spår
af någon landstigning vare sig för länge sedan eller på
sista tiden, hvarken ett strandvrak, en återstod af en
lägerplats, aska efter en utbrunnen eld eller ett enda
märke efter steg.
Då nybyggarna kommo till den punkt, der kusten
böjde sig mot nordost, bildande Washington-bugten, kunde
de med blicken öfverskåda öns södra kust i hela dess
utsträckning. Tjugufem mil längre fram slutade kusten
med Klo-udden, som blott otydligt aftecknade sig i
morgondimman och dessutom i följd af ett hägringsfenomen
tycktes sväfva ett stycke uppe i luften. Mellan den
punkt, der nybyggarna befunno sig, och det innersta af
den ofantliga bugten utgjordes stranden först af en bred,
mycket jemn sandsträcka, begränsad inåt ön af ett
skogsbryn, der bortom utsköto i hafvet skarpa uddar från
den nu mycket oregelbundna stranden, och ändtligen lågo
hopade på hvarandra i pittoresk oordning några
svartaktiga klippor, som slutade i Klo-udden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
