Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Förslag att taga hemvägen utefter södra kusten. Dennas konfiguration. På rekognoscering efter det förmodade skeppsbrottet. Ett vrak från rymden. Upptäckt af en liten naturlig hamn. Vid midnatt på stränderna af Barmhertighetens flod. En drifvande kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återstod af yrkesvana, och utan att besinna, att det
kanske skulle varit bättre att iakttaga tystnad.
Intet svar.
Farkosten dref beständigt nedåt, och då den var på
ett afstånd af icke mer än ett tiotal steg, utbrast
matrosen:
— Men det är ju vår pirog! Den har afslitit tåget
och följt med strömmen! Det måste medges, att den
kommer lagom!
— Vår pirog? — mumlade ingeniören.
Pencroff hade rätt. Det var verkligen pirogen, hvars
tåg otvifvelaktigt gått af, och som alldeles ensam
återkom från källorna till Barmhertighetens flod. Man borde
nu bemägtiga sig densamma, innan den af den starka
strömmen fördes utanför flodmynningen, och det var detta
Nab och Pencroff skickligt gjorde medelst en lång stör.
Pirogen stötte mot stranden. Ingeniören, som först
hoppade i den, fattade tåget och ville öfvertyga sig
genom att känna derpå, om det verkligen gått af i följd
af gnidningen mot klipporna.
— Se, — sade korrespondenten med låg röst till
honom, — se der, hvad man kan kalla en
omständighet ...
— ... som är besynnerlig! — tillade Cyrus Smith.
Besynnerlig eller icke, så är den lycklig.
Harbert, korrespondenten, Nab och Pencroff stego
i sin ordning i pirogen. De drogo icke i tvifvel, att
tåget blifvit afnött; men det mest förvånande i saken var,
att pirogen ankommit just i det ögonblick, då
nybyggarna befunno sig der, så att de kunde fånga den i
förbifarten, ty en qvart senare skulle den ha varit förlorad
ute på hafvet.
Om man lefvat på den tid, då det fans andeväsen,
skulle denna händelse kunnat berättiga tanken, att ön
var bebodd af ett öfvernaturligt väsen, som stälde sin
magt till de skeppsbrutnas tjenst!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
