Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Pencroff ropar an. En natt i Spiseln. Harberts pil. Cyrus Smiths förslag. En oväntad lösning. Hvad som tilldragit sig i Granite-House. Huru en ny tjenare träder i nybyggarnas tjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans envisa förnuft retades af att känna sig stå gent
emot ett absolut oförklarligt faktum, och han harmades
vid tanken på att omkring honom, kanske öfver honom,
gjorde sig gällande ett inflytande, som han icke kunde
namngifva. Gideon Spilett delade fullkomligt hans tanke
i detta afseende, och begge samtalade flera gånger, ehuru
halfhögt, om de oförklarliga omständigheter, som kommo
deras skarpsinnighet och erfarenhet på skam. Säkert
fans det en hemlighet på denna ö, men huru
genomtränga densamma? Harbert visste icke, hvad han skulle
tänka, och hade gerna velat fråga Cyrus Smith. Hvad
beträffar Nab, hade han slutat med att öfvertyga sig
sjelf, att allt detta icke angick honom, utan blott hans
husbonde, och hade icke den raska negern fruktat att
stöta sina kamrater, skulle han denna natt hafva sofvit
lika samvetsgrant, som om han legat på sin lilla bädd i
Granite-House.
Mer än alla andra var Pencroff förbittrad, och han
var sannerligen högst förgrymmad.
— Man har drifvit spektakel med oss, — sade
han, — ja, just spektakel, säger jag! Men jag tycker
inte om spektakel, jag, och ve spektakelmakaren, om
han faller i mina händer!
Så snart dagens första strålar syntes i öster,
begåfvo sig nybyggarna, vederbörligen beväpnade, till
klippbrynet på stranden. Omedelbart träffadt af den
uppgående solen, borde Granite-House snart upplysas af
daggryningens ljus, och före kl. 5 syntes också genom
löfverket fönstren, hvilkas luckor voro tillslutna.
På detta håll var allt i sitt vanliga skick, men ett
utrop undslapp våra nybyggare, när de sågo porten, som
de vid sitt uppbrott stängt, stående på vid gafvel.
Någon hade inträngt i Granite-House. Man kunde
icke längre tvifla derpå. Den öfre stegen, vanligtvis
spänd mellan afsatsen i bergväggen och porten, var på
sin plats; men den nedre hade blifvit uppdragen ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
