- Project Runeberg -  Den hemlighetsfulla ön /
368

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Den fula årstiden. Den hydrauliska hissen. Tillverkning af fönsterglas och dricksglas. Japanska sago-trädet. Flitiga besök i corralen. Hjordens förökning. En fråga af korrespondenten. Lincoln-öns exakta koordinater. Ett Pencroffs förslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



händer, och försättande densamma i pendelrörelse, gaf han
till sist den smidiga blåsan en aflång konisk form.

Genom blåsningen hade alltså åstadkommits en
glascylinder, slutande i hvarje ända med en halfklotformig
huf, hvilken lätt frånskildes medelst ett hvasst, i kallt
vatten doppadt jern; på samma sätt klöfs cylindern i hela
dess längd, och efter att hafva gjorts smidig medelst en
andra upphettning, utbreddes den på en skifva och
glättades medelst en trärulle.

Nu var den första glasskifvan färdig, men man måste
förnya samma process femtio gånger för att erhålla femtio
glasrutor. Också dröjde det icke länge, förr än
Granite-Ilouses fönster voro försedda med genomskinliga rutor,
kanske icke så särdeles hvita, men likväl tillräckligt
genomskinliga.

Hvad beträffar dricksglas och buteljer, var deras
åstadkommande blott en lek. Man höll dessutom till godo
med dem sådana de kommo ur pipändan. Pencroff hade
utbedt sig såsom en ynnest att också få blåsa, hvilket
roade honom mycket, men han blåste så kraftigt, att
glasbubblorna antogo de löjligaste former, åt hvilka han
egnade en liflig beundran.

Under en af de utflygter, som företogos vid denna
tid, upptäcktes ett nytt träd, hvarigenom koloniens
lifsmedelsresurser än mer ökades.

En dag hade Cyrus Smith och Harbert på en jagt
vågat sig in i Den fjerran vesterns skog, på venstra sidan
af Barmhertighetens flod, och såsom alltid gjorde den
unga gossen derunder ingeniören tusen frågor, som denne
beredvilligt besvarade. Men det är med jagten såsom
med hvarje annan sysselsättning här i verlden: när man
icke med tillbörlig ifver egnar sig deråt, gifves det många
skäl för, att man icke lyckas. Och alldenstund Cyrus
Smith icke var jägare och Harbert åter den dagen talade
om kemi och fysik, undgingo många känguruer, pekarier
och agutier, ehuru de befunno sig inom skotthåll, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free