Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Vintern. Ullens valkning. Valkqvarnen. En fix idé hos Pencroff. Hvalfiskbarderna. Hvartill en albatross kan tjena. Framtidens bränsle. Top och Jup. Stormar. Förödelse i ladugården. Utflygt till Brandgås-träsket. Cyrus Smith ensam. Undersökning af brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en höft utslunga en spännande artikel, som
skildrade nybyggarnas på Lincoln-ön äfventyr? Hvilken
framgång för New-York Heralds korrespondent och det
nummer, som innehölle hans korrespondens, om den
någonsin anlände till hans chef, den hedersmannen John
Bennett!
Gideon Spilett uppsatte alltså en kortfattad notis,
hvilken inlades i en gummad linnepåse, med en varm bön
till hvem helst som fann den att fortskaffa den till
New-York Heralds byrå. Denna lilla påse fästes vid
albatrossens hals och icke vid en af dess fötter, ty dessa
foglar hafva för vana att hvila sig på hafsytan, hvarefter
friheten återgafs åt denna luftens snabba kurir, och det
var icke utan en viss rörelse nybyggarna sågo honom
försvinna i fjerran bland dimmorna i vester.
— Hvart tar han nu vägen? — frågade Pencroff.
— Mot Nya Zeeland, — svarade Harbert.
— Lycklig resa! — utropade matrosen, som icke
väntade sig synnerligt resultat af detta
korresponderingssätt.
Med vintern hade man återtagit arbetena inom hus
— såsom lagning af kläder, diverse tillverkningar, bland
andra den af de för slupen behöfliga seglen, hvilka
utskuros ur det outtömliga förrådet af ballongtyg.
Under Juli blef kölden intensiv, men man sparade
hvarken på ved eller kol. Cyrus Smith hade uppsatt en
spisel n:r 2 i stora salen, och der var det man tillbragte
de långa aftnarna med samspråk, under det man
arbetade, med läsning, då händerna hvilade, och så förflöt
tiden till allas belåtenhet.
Det var en verklig njutning för nybyggarna, när
de i denna af ljus väl upplysta, af stenkol väl
uppvärmda sal, efter en stärkande middag, med fläderkaffet
rykande i koppen, piporna omhvirflade af den doftande
röken, hörde stormen ryta utanför. De skulle hafva
erfarit ett fullkomligt välbefinnande, om ett sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
