Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Vintern. Ullens valkning. Valkqvarnen. En fix idé hos Pencroff. Hvalfiskbarderna. Hvartill en albatross kan tjena. Framtidens bränsle. Top och Jup. Stormar. Förödelse i ladugården. Utflygt till Brandgås-träsket. Cyrus Smith ensam. Undersökning af brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamrater voro frånvarande, och nu erbjöd sig ett tillfälle att
göra detta.
Det var lätt att nedstiga till brunnens botten genom
att använda repstegen, som man icke längre begagnade
sedan hissen blifvit uppsatt, och hvars längd var
tillräcklig. Det var detta ingeniören gjorde. Han drog
fram stegen till brunnsöppningen, hvars diameter utgjorde
omkring två meter, och sedan han säkert fastgjort dess
öfre ända, lät han den upprulla sig. Efter att hafva
tändt en lykta, fattat en revolver och stuckit en huggare
i gördeln, började han stiga ned för de första
stegpinnarna.
Öfver allt var klippväggen jemn, men några
utsprång syntes här och der, och medelst dem skulle det
verkligen ha varit möjligt för en vig varelse att klättra
upp till brunnsmynningen.
Detta var en iakttagelse, som ingeniören gjorde,
men då han noga granskade dessa utsprång vid skenet
af lyktan, fann han intet märke, intet brott, som kunde
gifva anledning till den tron, att de anlitats vid en för
länge sedan eller nyligen företagen klättring.
Cyrus Smith nedsteg allt djupare, lysande öfver allt
på väggen.
Han såg intet misstänkt.
Då ingeniören kommit till de sista stegpinnarna,
fann han, att vattenytan var alldeles lugn. Hvarken vid
vattenbrynet eller annanstädes i brunnen öppnade sig
någon sidogång, som ledde in i berget. Då Cyrus Smith
stötte i väggen med handtaget af sin huggare, fann han
af ljudet, att den var kompakt. Det var tjocka
graniten, hvarigenom ingen lefvande varelse kunde bana sig
väg. För att uppnå brunnen och sedan klättra upp till
dess mynning var det nödvändigt att passera den af
vattnet alltid fylda kanal, som genom klipporna under
hafsstranden satte den i förbindelse med hafvet, och detta
var möjligt blott för hafsdjur. Hvad beträffar frågan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
