- Project Runeberg -  Den hemlighetsfulla ön /
403

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Båtens riggning. Anfall af räfvar. Jup sårad. Jup vårdad. Jup frisk igen. Slupen färdig. Pencroffs triumf. Bonadventure. Profresan söder om ön. Ett oväntadt dokument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)




— De ha gått öfver spången på stranden, —
svarade ingeniören, — som någon af oss glömt att stänga af.

— Ja, sade Spilett, — nu kommer jag ihåg, att
jag lemnat den öppen.

— Jo, ni har just stält till vackert, herr Spilett!
— utropade matrosen.

— Hvad som är gjordt, är gjordt! — svarade Cyrus
Smith. — Låtom oss nu öfverlägga om, hvad som bör
göras.

Sådana voro de frågor och svar, som hastigt
vexlades mellan Cyrus Smith och hans kamrater. Det var
tydligt, att spången blifvit öfvergången, att stranden
öfversvämmats af djur, och att dessa senare, hvilka de
nu voro, kunde utefter venstra stranden af
Barmhertighetens flod komma upp på Stora Utsigts-platån. Man
måste alltså skynda dit och, om så behöfdes, drifva dem
på flykten.

— Men hvilka äro då dessa djur? — tillspordes
ingeniören ännu en gång, då skällandet förnyades ännu
starkare.

Detta skällande kom Harbert att spritta till; han
erinrade sig hafva hört det förut, nemligen under sitt
första besök vid Röda åns källor.

— De tillhöra Culpeus-slägtet, det är räfvar! —
sade han.

— Framåt! — utropade matrosen!

— Och beväpnade sig med yxor, karbiner och
revolvrar, sprungo alla i hisskorgen och stodo inom ett
ögonblick på stranden.

De äro farliga dessa räfdjur, när de samlas i stort
antal och hungern retar dem. Icke desto mindre tvekade
nybyggarna icke att kasta sig midt in bland skaran, och
de första revolverskotten, hvilkas blixtar snabbt
genomskuro mörkret, kommo de främsta angriparna att rygga
tillbaka.

Framför allt var det af vigt att hindra dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free