Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Båtens riggning. Anfall af räfvar. Jup sårad. Jup vårdad. Jup frisk igen. Slupen färdig. Pencroffs triumf. Bonadventure. Profresan söder om ön. Ett oväntadt dokument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strupen på räfvarna och strypande dem utan vidare
ceremoni. Beväpnad med sin påk, rappade Jup på oförskräckt,
och det var förgäfves, man sökte förmå honom att stanna
bakom. Begåfvad med en syn, som tillät honom att
genomskåda mörkret, sågs han alltid, der striden var hetast,
och uppgaf litet emellanåt en gäll hvissling, som hos
honom var ett tecken till ytterlig förtjusning. Ett
ögonblick hade han framträngt så långt, att man vid elden
från ett revolverskott kunde se honom omgifven af fem
eller sex räfvar, mot hvilka han höll stånd med
märkvärdig kallblodighet.
Striden måste emellertid sluta till nybyggarnas
fördel, sedan de likväl först hållit stånd i två dryga
timmar. Daggryningens första ljus förmådde angriparna att
anträda återtåget, som de företogo mot norr, dragande
sig tillbaka öfver spången, hvars rörliga del Nab genast
skyndade att hissa upp.
När dagen spridt tillräckligt ljus öfver stridsfältet,
kunde nybyggarna räkna ett femtiotal döda räfvar, som
lågo kringströdda på stranden.
— Och Jup! — utbrast Pencroff. — Hvar är då
Jup?
Jup hade försvunnit. Nab ropade på honom, och
för första gången svarade Jup icke på sin väns kallelse.
Hvar och en började leta efter Jup, darrande för
att finna honom bland de fallna. Man bortskaffade de
döda kropparna, hvilka fläckade snön med sitt blod, och
nu återfans Jup midt i en ordentlig hög af räfvar,
hvilkas krossade käkar och bräckta ryggar bevisade, att de
kommit i beröring med den oförskräckta apans
fruktansvärda påk. Den stackars Jup höll ännu i handen
stumpen af sin afbrutna påk, men beröfvad sitt vapen, hade
han blifvit öfverväldigad af fiendernas antal, och hans
bröst var sargadt af djupa sår.
— Han lefver! — utbrast Nab, lutande sig ned
öfver honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
