- Project Runeberg -  Den hemlighetsfulla ön /
407

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Båtens riggning. Anfall af räfvar. Jup sårad. Jup vårdad. Jup frisk igen. Slupen färdig. Pencroffs triumf. Bonadventure. Profresan söder om ön. Ett oväntadt dokument

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)




Efter att under några dagar hafva ingifvit sina
husbönder allvarsamma farhågor, gick Jup raskt framåt på
bättringsvägen. Hans kroppskonstitution segrade, febern
minskades småningom, och Gideon Spilett, som var en
smula läkare, ansåg honom snart blifva återstäld. Den
16 Augusti började Jup äta. Nab lagade åt den sjuka
sockrade läckerbitar, som denne snålt slukade, ty hade
han ett litet fel, så var det, att han var smått
gourmand, och Nab hade aldrig gjort något för att taga detta
fel ur honom.

— Hvad är att göra? — sade Nab till Gideon
Spilett, hvilken ibland förebrådde honom, att han skämde
bort orang-utangen. — Han har intet annat nöje, den
stackars Jup, än att smörja gommen, och jag är mycket
glad åt att på detta sätt kunna belöna honom för hans
tjenster.

Den 21 Augusti var mäster Jup åter på benen, efter
att hafva legat till sängs i tio dagar. Hans sår voro nu
läkta, och man såg, att han snart skulle återvinna sin
vanliga vighet och styrka. Liksom alla konvalescenter
greps han nu af en slukande hunger. Korrespondenten
lät honom äta, så mycket han ville, ty han förlitade sig
på denna instinkt, som allt för ofta sviker de förnuftiga
varelserna, men som borde skydda orang-utangen mot
all öfverdrift. Nab blef förtjust, då han såg, att hans
lärjunge fått igen aptiten.

— Ät du, min Jup, — sade han åt apan, — och
neka dig ingenting! Du har gjutit ditt blod för oss,
och det är väl det minsta, att jag hjelper dig att skaffa
dig nytt!

Den 25 Augusti hördes Nab ropa på sina kamrater.

— Herr Smith, herr Spilett, herr Harbert, Pencroff!
Kom hit, kom hit!

Nybyggarna, hvilka voro samlade i stora salen,
reste sig vid dessa rop från Nab, hvilken då befann sig
i den Jup förbehållna kammaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free