Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Båtens riggning. Anfall af räfvar. Jup sårad. Jup vårdad. Jup frisk igen. Slupen färdig. Pencroffs triumf. Bonadventure. Profresan söder om ön. Ett oväntadt dokument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Min pipa! — utbrast Pencroff. — Han har tagit
min pipa! Ah, min raska Jup, jag skänker dig den!
Rök, min vän, rök!
Och Jup utblåste allvarsamt tjocka rökmoln, hvilket
tycktes skänka honom en oförliknelig njutning.
Cyrus Smith visade alls ingen förvåning öfver denna
scen, och han anförde flera exempel på tämda apor,
hvilka blifvit förtrogna med bruket af tobak.
Räknadt från denna dag, hade mäster Jup sin egen
pipa, matrosens f. d. pipa, hvilken upphängdes i
orang-utangens kammare bredvid hans tobaksförråd. Han
stoppade den sjelf, han tände den vid ett glödande kol och
tycktes vara den lyckligaste bland apor. Såsom man
kan tänka sig, kunde denna gemensamhet i smak ej
annat än ännu fastare sammandraga det vänskapsband,
som redan förenade den värda apan och den hederliga
matrosen.
— Kanske är det en menniska, — sade Pencroff
ibland till Nab. — Skulle det förvåna dig, om han en
dag började tala med oss?
— Nej, på min ära! — svarade Nab. — Hvad som
snarare förvånar mig är, att han inte talar, ty när allt
kommer omkring, är det blott ordet, som fattas honom!
— Hvad det skulle vara lustigt, — återtog
matrosen, — i fall han en vacker dag sade till mig: Om vi
skulle byta pipa, Pencroff?
— Ja, — svarade Nab. — Hvilken skada, att han
är född stum!
Med September månad hade vintern alldeles
upphört, och man grep sig ifrigt an med arbetena.
Båten närmade sig hastigt sin fullbordan. Den var
redan fullständigt bordlagd. Alldenstund man icke led
brist på virke, föreslog Pencroff ingeniören, att man
invändigt skulle förse skrofvet med en vattentät
träbeklädnad, hvarigenom slupens soliditet skulle blifva
fullständigt betryggad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
