Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Bostaden undersökes. Natten. Några bokstäfver. Fortsättning af undersökningarna. Växter och djur. Harbert i stor fara. Ombord. Affärden. Svårt väder. En glimt af instinkt. Vilse på hafvet. Eld uppgjord i rättan tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreslår, att vi fara hem i morgon redan i daggryningen.
Vinden tyckes mig vilja gå öfver på vest, och efter vi
haft god vind på hitresan, böra vi söka få lika god vind
på hemfärden.
— Låtom oss då inte förspilla tiden! — sade
Harbert, resande sig upp.
— Ja, låtom oss inte förspilla tiden! — svarade
Pencroff. — Du, Harbert, kan roa dig med att insamla
fröna, som du känner bättre till än vi. Under tiden
skola herr Spilett och jag anställa jagt på svinen, och
fastän vi inte ha Top hos oss, hoppas jag vi skola fånga
några!
Harbert följde alltså den väg, som borde föra honom
till den odlade delen af holmen, under det matrosen och
korrespondenten gingo rakt in i skogen.
Der flydde en mängd svin undan dem, och de
synnerligen rörliga djuren tycktes icke vara hågade att låta
fånga sig. Efter en halftimmes förföljande lyckades
emellertid jägarna bemägtiga sig ett par, som slagit sig ned
i ett tätt snår, då rop hördes på några hundra stegs
afstånd från norra delen af holmen. Med dessa rop
blandade sig hemska rytanden, som dock icke tycktes komma
från ett menskligt väsen.
Pencroff och Gideon Spilett reste sig upp, och svinen
begagnade sig af denna rörelse för att fly, just i det
ögonblick, då matrosen gjorde i ordning repen för att
binda dem.
— Det är Harberts röst! — sade korrespondenten.
— Skynda! — utbrast Pencroff.
Och genast började matrosen och Gideon Spilett, så
fort de kunde, springa åt det håll, hvarifrån ropen kommo.
De gjorde rätt i att skynda sig, ty då de hunno till
en krökning af vägen, sågo de den unga gossen på en
öppen fläck i skogen kastad till marken af en vild varelse,
en gigantisk apa helt säkert, som ämnade spela honom
ett fult spratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
