Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Bostaden undersökes. Natten. Några bokstäfver. Fortsättning af undersökningarna. Växter och djur. Harbert i stor fara. Ombord. Affärden. Svårt väder. En glimt af instinkt. Vilse på hafvet. Eld uppgjord i rättan tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det skulle vara en stor tillfredsställelse att rycka detta
Guds verk undan förfäing!
Pencroff skakade på hufvudet med tviflande uppsyn.
— I alla händelser måste vi försöka det, —
svarade korrespondenten, — och mensklighetskänslan bjuder
oss det.
Det var också deras pligt såsom civiliserade
varelser och kristna. Alla tre insågo det, och de visste, att
Cyrus Smith skulle gilla deras handlingssätt.
— Skola vi låta honom förblifva bunden? —
frågade matrosen.
— Kanske skall han gå, om vi befriade hans fötter,
— sade Harbert.
— Låtom oss försöka, — svarade Gideon Spilett.
Repen, som fjettrade fångens fötter, upplöstes, men
hans armar fingo förblifva hårdt hopbundna. Han reste
sig sjelfmant och tycktes icke vilja fly. Hans torra ögon
sköto en skarp blick på de tre bredvid honom stående
nybyggarna, och intet hos honom röjde medvetandet om,
att han var eller åtminstone varit deras like. Ett
ihållande hväsande gick öfver hans läppar, och han var vild
att åse, men försökte icke göra motstånd.
På korrespondentens råd återfördes den olyckliga
till sin bostad. Kanske skulle åsynen af hans
tillhörigheter göra något intryck på honom. Kanske var en
eldgnista nog att åter väcka till lif hans förmörkade
tankekraft, att åter tända hans slocknade själ.
Det var icke långt till bostaden. Inom några
minuter hade alla uppnått den, men der igenkände fången
intet, och han tycktes hafva förlorat medvetandet af allt.
Hvilken annan slutsats kunde man draga af den
grad af djuriskhet, hvartill denna olyckliga sjunkit, än
att hans vistelse på holmen redan varit ganska långvarig,
och att han, ditkommen förnuftig, genom sin enslighet
bragts i detta tillstånd?
Korrespondenten föll då på den idén, att åsynen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
