Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Återkomsten. Diskussion. Cyrus Smith och den okända. Ballong-hamnen. Ingeniörens hängifvenhet. Ett rörande experiment. Några fallande tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hög grad. Glömmande bort sina rofdjursinstinkter,
mottog den okända redan en mindre djurisk föda än den,
hvarmed han lifnärde sig på holmen, och kokt kött
ingaf honom ej längre den motvilja, han visat om bord på
Bonadventure.
Cyrus Smith hade en gång, då den okända sof,
passat på tillfället att klippa hans oordnade hår och skägg,
hvilka bildade liksom ett slags man och gåfvo honom
ett så vildt utseende. Han hade också utbytt det
trasiga skynke, den olyckliga lindat omkring höfterna, mot
en lämpligare beklädnad. Tack vare dessa omsorger
liknade den okända åter en menniska, och det föreföll
äfven, som om uttrycket i hans ögon blifvit mildare. Säkert
borde denna mans ansigte, när förståndet fordom belyste,
detsamma, ha varit ganska vackert.
Hvarje dag underkastade sig Cyrus Smith besväret
att tillbringa några timmar i den olyckligas sällskap.
Han arbetade i hans närhet och sysselsatte sig med olika
göromål, i afsigt att fängsla hans uppmärksamhet dervid.
Kanske behöfdes det blott en blixt för att åter tända
denna själ, att ett minne genomfor denna hjerna för att
dit återkalla förnuftet. Man hade ju redan sett något
dylikt om bord på Bonadventure under stormen!
Ingeniören försummade icke heller att tala med hög
röst, för att medelst hörselns och synens organ på en
gång tränga till djupet af detta domnade förstånd. Än
slöt sig den ena af hans kamrater, än den andra,
stundom alla till honom. Ofta samtalade de om saker, som
stodo i samband med sjöväsendet, och hvilka borde
intressera isynnerhet en sjöman. Ibland egnade den okända
liksom en förströdd uppmärksamhet åt hvad som sades,
och snart kommo nybyggarna till den öfvertygelsen, att
han delvis förstod dem. Stundom lästes i hans ansigte
en djup smärta, ett bevis på, att han led inom sig, ty
hans fysionomi skulle icke kunnat vara mägtig en så
stor förställning; men han talade icke, ehuru det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
