Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 38. En hemlighet att uppdaga. De första orden från den okända. Tolf år på holmen. Ofrivilliga bekännelser. Försvinnandet. Förtroende till Cyrus Smith. En väderqvarn bygges. Det första brödet. En handling af själfuppoffring. De hederliga händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.
En hemlighet att uppdaga. — De första orden från den okända.
— Tolf år på holmen. — Ofrivilliga bekännelser. — Försvinnandet. —
Förtroende till Cyrus Smith. — En väderqvarn bygges. — Det första
brödet. — En handling af själfuppoffring. — De hederliga händerna.
Ja, den olyckliga hade gråtit! Utan tvifvel hade
något minne genomkorsat hans själ, och han hade,
såsom Cyrus Smith uttryckt sig, åter blifvit menniska
genom tårarna.
Nybyggarna läto honom qvarstanna en stund på
platån och aflägsnade sig litet, så att han skulle kunna
känna sig fri; men han gjorde ingen min af att draga
fördel af denna frihet, och snart beslöt Cyrus Smith, att
man skulle föra honom tillbaka till Granite-House.
Två dagar efter denna tilldragelse syntes den okända
så småningom vilja blanda sig i det allmänna lifvet.
Det var tydligt, att han kände, att han förstod, hvad
som sades, men icke mindre tydligt var också, att han
ådagalade en besynnerlig envishet att icke vilja tala till
nybyggarna, ty en afton, då Pencroff lade örat till hans
kammardörr, hörde han dessa ord gå öfver hans läppar:
— Nej — här — jag — aldrig!
Matrosen inberättade dessa ord till sina kamrater.
— Derunder ligger någon smärtsam hemlighet! —
sade Cyrus Smith.
Den okända hade börjat begagna sig af
åkerbruksredskapen, och han arbetade i köksträdgården. När han
härunder gjorde ett uppehåll, hvilket inträffade ofta, stod
han liksom koncentrerad inom sig, men på ingeniörens
tillsägelse respekterade man den isolering, han
fortfarande tycktes vilja iakttaga. Om någon af nybyggarna
närmade sig honom, ryggade han tillbaka, och hans bröst
häfdes af suckar, liksom om det varit för fullt derinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vjhemligon/0457.html
