Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. En hemlighet att uppdaga. De första orden från den okända. Tolf år på holmen. Ofrivilliga bekännelser. Försvinnandet. Förtroende till Cyrus Smith. En väderqvarn bygges. Det första brödet. En handling af själfuppoffring. De hederliga händerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var det då samvetsagg, som nedtryckte honom så?
Det var möjligt, och en dag kunde Gideon Spilett icke
tillbakahålla denna anmärkning:
— Om han inte talar, så är det, enligt min tanke,
derför, att han skulle ha allt för allvarsamma saker att
säga!
Man måste vara tålig och vänta.
Några dagar senare, den 3 November, lät den
okända, som arbetade på platån, hackan falla till
marken och gjorde ett uppehåll, och Cyrus Smith, hvilken
observerade honom på något afstånd, såg ännu en gång
tårar rinna ur hans ögon. Ett slags oemotståndlig
medömkan dref honom fram till den okända, hvars arm han
sakta vidrörde, i det han sade:
— Min vän!
Den okändas blick sökte undvika Cyrus Smith, och
då denne ville fatta hans hand, for han häftigt tillbaka.
— Min vän, — sade Cyrus Smith med fastare röst,
— se på mig, jag vill det!
Den okända betraktade ingeniören och tycktes vara
underkastad hans inflytande, liksom den magnetiserade
lyder magnetisörens vilja. Han ville fly. Men då
undergick hans ansigte en förändring. Hans ögon sköto
blixtar. Ord sökte bana sig fram öfver hans läppar.
Han kunde icke längre beherska sig! Slutligen lade han
armarna i kors öfver bröstet och frågade med dof stämma
Cyrus Smith:
— Hvilka äro ni?
— Skeppsbrutna såsom ni, — svarade ingeniören
med djup rörelse. — Vi hafva fört er hit bland era
likar!
— Mina likar! . . . Jag har inga sådana!
— Ni befinner er bland vänner . . .
— Vänner! . . . mina! . . . — utropade den okända,
gömmande ansigtet i händerna. — Nej . . . aldrig . . .
låt mig vara, låt mig vara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
